I 40 år har jag varit företagare i Västervik. Jag tillhör de många som nu far mycket illa av hur förra kommunalrådet Harald Hjalmarsson släpas i smuts i media och allmänt i diskussioner.
Bilden som förmedlas är djupt orättvis och obalanserad och jag påminner därför om att det finns en annan och starkare bild av Harald. Merparten av de över tusen företagare vi har i kommunen håller med mig, tror jag mig veta. Och många, om inte de flesta, andra kommuninvånare också. Ingen annan politiker har under mina 40 år i det lokala näringslivet varit i närheten av det engagemang för oss företagare som Harald. Ingen har med sådan frekvens besökt mitt företag som han under hans tid som kommunalråd. Ingen annan politiker har fått mig att känna så mycket ny energi, som Harald, under de åren.
Som företagare känner du dig ofta ensam – det vet alla som driver privat verksamhet i konkurrens. Det visste Harald också. Många gånger är en klapp på axeln tillräckligt för att du ska få ny vitalitet. Och våga fatta beslut, till exempel om en investering. Också det visste Harald. Och han kunde ge råd om vilka personer i byråkratin som borde kontaktas för att ett ärende inte skulle hamna i limbo i onödan.
För mig är det ett kommunalråds jobb när det är som bäst.
Jag och Harald har inga speciella vänskapsband. Ändå upplevde jag att han var genuint intresserad av vårt företag. Han hjälpte oss ofta med råd och vägledning. Att det skulle kunna insinueras handla om vänskapskorruption är för mig helt absurt, tvärtom är det så vi företagare behöver att politiker ska agera.
Vi måste kunna prata med varandra. Vi behöver politiker som intresserar sig och hjälper till. För mig visste Harald mer än väl var rågången gick, han gynnade aldrig mig som enskild person eller part. Jag gick aldrig före i kön.
Att nu måla upp en bild av Harald som en närmast kriminell, korrupt politiker med hjälp av försåtlig semantik biter inte på mig och inte på mina företagarvänner, och jag hoppas inte heller på de många i jorden stadigt förankrade västerviksbor jag känner. Det smärtar mig mycket att den politiker som gjort mest för Västervik, den som vågat ta höjd, velat investera, haft visionerna – nu ska släpas i smutsen.
Jag försvarar inte fel som Harald kan ha begått. Han har själv vidgått dem och bett om ursäkt. Och han har inte skott sig själv. Det räcker nog.
Det som nu utspelar sig är skamligt intill det oanständigas gräns. Till Harald vill jag därför rikta de här orden – för mig som företagare är du fortfarande den politiker jag sätter högst.