Inger Wiman skrev nyligen på debattsidan om tillståndet i det svenska skolsystemet (VT 13/5). Tänkvärda ord. Men tidsperspektivet måste nog utökas litet.
Om inte minnet sviker så var det redan 1968, kanske 1967, som kommunaliseringen genomfördes, åtminstone för gymnasierna. Då fick lärarna anmäla önskemål att gå över till kommunal tjänst. Lärarkåren jublade inte.
Fram till 1990 gjordes många insatser för att förbättra kursinnehåll och studieresultat. Med cirka tio års intervall kom gymnasie- och grundskolereformer. Förarbetena till en del reformer/förbättringar var dock sådana de borde kallats fullskaleförsök. Alla inblandade vill nog inte bli påminda. Yngre läsare har kanske inte ens hört talas om försöken. Ett par exempel:
En period med början troligen 1967, skulle man på order från högre ort förbättra matematikkunskaperna genom att betona de grundläggande begreppen. Ett var mängdlära! Det gällde alla nivåer från lågstadiet och uppåt. Nya läroböcker trycktes. Gymnasieelever i årskurs ett började att använda en läroboksserie, baserad på mängdlära. Lärarna, nästan alla, fick använda ett antal veckotimmar utan löneavdrag om de läste en kurs i mängdlära. Redan i årskurs två bytte många klasser tillbaka till tidigare kursböcker. Mängdläraboken för årskurs tre var färdig, men trycktes inte. I lägre stadier hade man då fått lära sig att addera tre apor och fem gurkor. Lösningsmängden blev åtta så kallade element. Hela försöket självdog. Men det höjde i alla fall BNP.
Det relativa betygssystemet var redan infört, men kring 1970 började kritiken mot det växa snabbare. Vissa förbättringar infördes. Eleverna var inte dumma, de insåg att de fick samma betygsmedelvärde om alla elever presterade lika mycket mindre. Och det gjorde de. Men häpna inte, medelbetyget låg i alla fall konstant mycket länge, precis som myndigheterna bestämt. Man diskuterade i årtionden om övergång till ett bättre betygssystem, och först omkring 1990 bytte man till betyg grundat på studieresultat. Då bytte man samtidigt tillbaka till bokstavsbetyg, det var ju bättre. Men vid jämförelser mellan betyg måste bokstäverna ersättas av siffror. Ingen kan räkna ut medelvärden på bokstäver. Inte ens intagningsmyndigheter.
Under tiden sparade kommunerna på att minska antalet bättre betalda lärartjänster. Lönenivåerna för övriga lärare hölls på sådan nivå att betygsgränsen för intagning till lärarhögskolor tidvis blev skrämmande låg. Kravspecifikation för intagning saknades tydligen. Ett storartat fullskaleförsök.
Alla ändringar hade positivt klingande namn som: reformer, förbättringar, besparingar. Inger Wiman skrev om resultatet, och frågade: Vart är vi på väg? En jämförelse: Skall man vända en stor skuta som befinner sig i blåsväder, då går det åt kunnande, initiativ, tid och resurser.