I VT 9/5 skriver Kalle Wadin Wesslén (SV) om att icke-socialistiska samhällen är sjuka. Det finns olika uppfattningar om vad socialism innebär. De socialistiska ”kamraternas” definition kan sammanfattas med ”det gemensamma ägandet av produktionsmedlen och politisk styrning av ekonomin.”
Gemensamt ägande av all produktion låter kanske fint men medför åtminstone ett mycket allvarligt problem: De som inte delar kollektivets uppfattning om vad som bör produceras har inga möjligheter att förverkliga sina egna idéer genom eget företagande, eftersom det privata ägandet har avskaffats. Ett sådant politiskt experiment är direkt skadligt för samhället och jobben eftersom fyra av fem jobb växer fram i småföretagen. Inte heller är en ekonomi helt styrd av politiker något eftersträvansvärt.
Självklart behövs regleringar för en hållbar ekonomi, men politikers huvudsakliga uppgift bör vara att föra en politik som underlättar för företagande. Det är ju drivna människor som strävar efter att förverkliga sina idéer som skapar jobb, inte staten. De problem som rovkapitalismen för med sig runt om i världen i form av slavliknande löner och otrygga arbetsmiljöer är naturligtvis något som måste åtgärdas. Socialism är dock knappast lösningen på detta. Länder som gått en socialistisk väg har själva kännetecknats av dåliga arbetsförhållanden och låg levnadsstandard, för att inte nämna diktatur.
Vi unga kristdemokrater vill se en marknadsekonomi som är etiskt försvarbar och socialt och ekologiskt hållbar. Att det finns ett offentligt finansierat skyddsnät och att det ska kosta extra att skita ned miljön är självklarheter för oss. Det offentliga kan dock inte lösa alla problem och därför fortsätter vi att ta strid för ett livskraftigt civilsamhälle, starka och trygga familjer och en medmänsklighet som växer fram underifrån. Ett friskt samhälle är ett samhälle byggt på frihet utan egoism och solidaritet utan socialism!