Centerpartiet vill införa en ny brottsrubricering med hårdare straff för de som utstuderat och frekvent begår stölder. På många håll i landet är stölder ett ökande problem. Vi får tydliga signaler från boende på landsbygden och mindre orter att de är oroade över stöldligornas framfart. Även i städerna är stölderna ett stort problem för både folk och företag, inte minst för butiker.
Trots detta upplever många människor att brott, fast de tycks möjliga att lösa, inte utreds. Av bostadsinbrotten personuppklaras enligt Brottsförebyggande rådet endast fyra procent.
De systematiska stölderna drabbar många, men får inte mycket uppmärksamhet från rättsväsendet. De ger heller ofta inte någon påföljd alls för den som samtidigt begår andra liknande brott. Detta skapar en frustration och irritation hos den som blir utsatt och sänder helt fel signaler till dem som begår brotten. Därför behövs en ny brottsrubricering, systematisk stöld, med en hårdare straffskala.
För den person som utsätts är brottet en kränkning och den som drabbas måste känna att brotten mot dem tas på allvar. När folk upplever att utredningar läggs ner utan att någon ansträngning tycks ha gjorts skapar det misstro mot rättsväsendet. Med en högre straffskala skickar vi en tydlig signal till polisen och övriga rättssystemet om att seriestölder är viktiga att utreda och lagföra. Vi skickar också en tydlig signal till den som planerar att begå denna typ av brott i Sverige.
Om antalet brott inte gör skillnad för påföljden skickar man signalen att brottslingen lika gärna kan begå en väldig massa brott när den ändå är igång. Därför behöver den nya brottsrubriceringen också kombineras med en översyn av straffrabatten. Tjuvar ska inte få intrycket av att stöld ett, två och tre straffas, men att de efterföljande inte ger någon effekt på straffpåföljden.
Det finns redan i dagens lagstiftning en möjlighet att se allvarligare på brott som begås systematiskt och organiserat, men detta är en möjlighet som verkar användas endast i undantagsfall. En ny rubricering tydliggör det allvar med vilket samhället ser på denna typ av brottslighet.
Att säkra tryggheten för alla, oavsett var i Sverige man bor, är lagstiftarens kanske allra viktigaste uppgift. Det är också i högsta grad en ekonomisk fråga, då brottsligheten varje år kostar miljardbelopp. Det är över allt detta också en demokratifråga. Rättsstatens principer är väl värda att värna.