Jag har i flera veckor pratat om att jag väntar på att snön ska komma tillbaka. För snö som faller stillsamt mot marken är bland det finaste jag vet. I natt kom den. Den föll stilla och vackert. Men den gör mig inte glad. Istället känner jag frustration, sorg och ilska. För att Sverige idag utvisar barn och ungdomar till ett av världens farligaste länder, Afghanistan.
Jag skriver barn och ungdomar för att flera av de som ska utvisas kan ha blivit uppskrivna i ålder. Av metoder som rättsläkare, forskare och experter vittnar om inte är säkra, som kan ha använts fel så att uppemot 60 % har bedömts som vuxna istället för barn (enligt experter i Tyskland). Var är rättsäkerheten och "ordning och reda i asylpolitiken" som så många politiker rantar om i detta?
För två veckor sedan berättade våra politiker om ett nytt lagförslag som skulle kunna innebära att många ensamkommande ungdomar kan få stanna. De pratade om att ungdomarna inte ska behöva drabbas av de långa handläggningstiderna som blivit på Migrationsverket. Jag kände hopp, för att det skulle kunna hjälpa många. Men kort därefter förstod jag att politikerna inte menat sina ord om att ungdomarna inte ska drabbas av väntetiden. För nu tar det ungefär sex månader tills förslaget kan bli lag och fram tills dess fortsätter man alltså med tvångsutvisningar till ett av världens farligaste länder. Detta trots att politikerna har all möjlighet att införa ett moratorium, alltså att pausa utvisningarna, fram tills lagen träder i kraft.
Hur kan man i ett andetag säga att ungdomarna inte ska drabbas av väntan för att i nästa tvångsutvisa flera av de som berörs? Hur är det någonsin rimligt att vi skickar barn och unga till ett land som FN numera menar är i krig? Hur kan vi prata om att anta Barnkonventionen som lag samtidigt som detta händer? Jag förstår inte och kommer aldrig acceptera att politiker kan anse att detta är ordning och reda. Stoppa utvisningarna till Afghanistan och andra länder i krig och konflikt!