Detta är en kommentar till debatten mellan Inger Wiman och Andreas Billtorp om förskolan.
Andreas Billtorp, som är högst ansvarig för förskola och skola i Västerviks kommun, går i försvar och ber Inger Wiman att komma in på ett möte mellan fyra ögon?
Det är detsamma som att bekräfta att det råder en tystnadskultur.
Den som i en rådande tystnadskultur vågar kritisera det som sker i samhället, gör det säkert med förstahandsinformation och inte med tredjehandsinformation, som Andreas Billtorp hävdar. Att arbeta politiskt för att kunna minska barngruppernas storlek ser inte ut att vara av större intresse, bättre i så fall med ett system där man kan checka ut och checka in barnen så detta inte händer igen. Anderas Billtorp ska heller inte ”spekulera”, om orsaken till varför barnet glömdes. Han är högst ansvarig och han ska veta. Det ingår också i en folkvald position som BUN:s ordförande, att ta emot kritik utan att känna sig kränkt. Yttrandefriheten och rätten att kritisera är grunden för vår demokrati och rätt använd så blir den en av våra viktigaste tillgångar och en källa för en positiv samhällsutveckling.
Om politiken i Västerviks kommun följde de lagar som nationalstaten Sverige antagit skulle barngruppernas storlek minskas radikalt.
I barnkonventionen artikel 29 som vi antagit som lag, står det: Att vi ska utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga.
I artikel 3 står det: Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
I skollagen står det att varje barn har rätt att utvecklas så långt som bara är möjligt. Att nå målen i dessa lagar är inte möjligt med nuvarande storlek på barngrupperna och den utarmning som skett av personal och kompetens.
Men varför följer Västerviks kommun och BUN inte lagarna? Står det någonstans att vi bara ska gör det om vi har råd?
Vi har en förmögen stat med ett finansiellt överskott på 2 300 miljarder kronor. Detta gigantiska överskott har uppstått genom underfinansiering, som skett under 35 år inom en rad verksamhetsområden i samhället som, skola, förskola, vård och omsorg. Vi har en eftersatt infrastruktur med lappade vägar och potthål, med ett undermåligt järnvägssystem.
Ett samhälle utan förskola och skola av bästa klass leder till kriminalitet. Det gängkriminalitet vi ser i Sverige idag är ett resultat av att vi inte tagit hand om våra barn. När tänker skolpolitikerna i Västerviks kommun bryta dödläget? Våra kommande generationer är det viktigaste vi har och de har rätt till en kvalitativ utbildning enligt de lagar vi har att följa.
Tankesmedjan Opinionskraft
Boel Runeson
Mimmi Bäckman
Roy Karlsson
Lasse Övling