Ska svenska regioner få kraftigt minskade EU-pengar efter 2020? Arbetet med EU:s budget för programperioden efter 2020 är just nu inne i ett betydelsefullt skede. Starka krafter inom både EU-institutioner och EU:s medlemsstater anser att strukturfondspengarna ska koncentreras och bara gå till de fattigaste regionerna inom EU. I så fall får svenska regioner inte längre ta del av dessa utvecklingspengar.
Vi är snart halvvägs i EU:s nuvarande Regionala strukturfondsprogram för 2014-2020. I programmet har Sverige tilldelats drygt 800 miljoner euro. Med de krav som på medfinansiering som finns inskrivet i programmen innebär det också att offentliga medfinansiärer investerar lika mycket till projekten.
I Småland och Blekingeregionen har vi flera exempel på utvecklingsprojekt som möjliggjorts genom strukturfondsmedel.
• Stärkt besöksnäring och destinationsutveckling. I samverkansprojektet Partnerskap Småland har Kalmar län, Kronobergs län och Jönköpings län under tre år har arbetat med stärkt marknadsföring och destinationsutveckling inom besöksnäringen.
• Minskad ungdomsarbetslöshet. I Blekinge har stora insatser genomförts mot ungdomsarbetslöshet. Kurser, rådgivning, coaching, intervjuträning och företagsträffar har genomförts med totalt 2 500 deltagare.
• Kompetensutveckling inom fordonsindustrin. När fordonskrisen drabbade Olofström i Blekinge under 2008–2009 bidrog Socialfonden till att man kunde genomföra kompetensutveckling av anställda i tolv fordonsindustriföretag.
• Investeringar för utökad järnvägstrafik. I Kronobergs län har sex projekt avseende järnvägsinvesteringar genomförts.
Nyligen har 240 regionala och lokala aktörer lämnat över en gemensam deklaration till EU-institutionernas ordförande. I den ställs krav på fortsatt stöd från EU:s strukturfonder. Kraftsamlingen är en tydlig signal från regionerna till EU-institutionerna och respektive medlemsstat att man inte kan bortse från åsikterna från en allians som representerar närmare 70 procent av EU:s befolkning.
Men lika viktigt är Sveriges ställningstagande. Inför förhandlingarna mellan EU:s medlemsstater har den svenska regeringens hållning varit avvaktande. Här är det nu hög tid att man, i nära samarbete med Sveriges regioner, ta ställning till vad man vill med sammanhållningspolitiken. Svenska regioner behöver en regering som är aktiv för att en långsiktig och jämnt fördelad finansiering säkerställs för Sveriges regioner. En passiv hållning hotar centrala fundament i det svenska regionala utvecklingsarbetet.