2015 års julkalender spelas in i Stockholm i skrivande stund. Temat är en tidsresa bakåt. Moderna barn agerar sidekickar och får bland annat klappa snälla och rara kaniner. Bli förtjusta i närheten till djur. Känna att de får förtroendet att klappa, lugna och mysa.
I Dagens Nyheter den åttonde oktober 2014 läser vi: "Det är dags att spela in ännu en middagsscen. Tareq Taylor, tv-kocken som ska laga tidskorrekt mat i alla avsnitt, bjuder på kaningryta med brunsås och oskalad potatis. Barnen hugger in. Men när de får reda på att det är ett litet näpet pälsdjur på porslinstallrikarna, just en sådan som Skrubby som de klappade på bakgården i förmiddags, blir stämning tryckt. – Är det här Skrubby? frågar Sabina med darr på stämman. Deras tv-föräldrar undviker att svara. Arvid konstaterar att deras kompis har mördats. – Man vill liksom hålla om köttet nu, säger Sabina och lägger händerna om sin lilla lårbit. Erik Haag förklarar att på 1940-talet var det ibland hungern som styrde vad man åt. I sådana lägen kunde också Skrubby och hans kamrater bli kvällsmat.
Javisst. Så var det. Vi lever i en annan tid nu. Vi har kunskap om djurs känslor, upplevelser och deras känsla av smärta. Vi vet att de flesta djur har samma typ av känslosystem som vi människor, har. Vi vet numera att människor helst ska äta vegetabilier för att må väl. Vi vet också att jordklotet inte håller för den enorma köttproduktion som bedrivs idag.
Manus till julkalendrar och andra barnprogram borde granskas av en etisk nämnd som även har djurens rättigheter i fokus. Att sprida budskapet att det är nödvändigt att offra sina naturliga känslor för djur, som barnen visade, är helt fel idag. Vi ska visa barnen att vi har blivit bättre än så, att vi har tillräckligt med livsmedel inom växtriket, att djur har rätt till sina egna liv.
Det är viktigt att veta sin historia bakåt. Det är ännu viktigare att visa rätt väg framåt; att tilldela djuren sina naturliga liv, att minska köttätandet och på sikt fasa ut det helt.