Ta ansvar för kulturarvet – det tillhör oss alla

NÀr Svenska kyrkan och staten skildes Ät Är 2000 gjordes en överenskommelse om en viss ersÀttning för att förvalta landets kyrkor och inventarier. ErsÀttningen har inte höjts sedan dess, trots kraftigt ökade kostnader. UnderhÄllsskulden vÀxer för varje Är och nu uppmanar vi vÄra riksdagsledamöter att rÀdda det ovÀrderliga kulturarv som tillhör oss alla.

Skribenterna menar att staten mÄste ta ett större ekonomiskt ansvar för det kyrkliga kulturarvet.

Skribenterna menar att staten mÄste ta ett större ekonomiskt ansvar för det kyrkliga kulturarvet.

Foto: Linköpings stift

Debatt2024-03-25 19:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Sverige har ett stort antal vÀlbevarade kyrkor med tillhörande inventarier. Det Àr byggnader och miljöer som har varit ovÀrderliga för dem som gÄtt före oss och som behöver bevaras och kunna brukas av framtida generationer.

Just dĂ€rför kom staten och Svenska kyrkan Ă„r 2000 överens om att kyrkan ska tilldelas sĂ„ kallad "Kyrkoantikvarisk ersĂ€ttning" genom Ă„rliga budgetbeslut i riksdagen. ErsĂ€ttningen ska kompensera för de överkostnader för vĂ„rd och underhĂ„ll som uppstĂ„r pĂ„ grund av de begrĂ€nsningar i nyttjanderĂ€tten som kulturmiljölagen medför.

Men pÄ 24 Är har det urholkade penningvÀrdet inneburit en kvarts miljard lÀgre summa varje Är jÀmfört med vad staten bedömde var rimligt nÀr systemet arbetades fram. Det Àr ohÄllbart och ett svek mot kommande generationer, att inte kunna sÀkerstÀlla ett ovÀrderligt arv för kommande generationer.

I Linköpings stift (Östergötland och norra SmĂ„land) finns tre extraordinĂ€rt vĂ€rdefulla kyrkor, ”riksklenoder”, med lĂ„ng och rik historia; Linköpings domkyrka, Vadstena klosterkyrka och Vreta klosters kyrka. Just nu pĂ„gĂ„r renovering av Domkyrkans torn och Klosterkyrkans strĂ€vpelare och fönster. Det grĂ€ver stora hĂ„l i församlingarnas ekonomi och gör tilldelningen av kyrkoantikvarisk ersĂ€ttning otillrĂ€cklig.

Enbart renoveringen av Domkyrkans torn tar under flera Ă„r resurser som behövs för underhĂ„llet i mĂ„nga av stiftets ca 280 kyrkor. Det innebĂ€r att nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder i andra kyrkor mĂ„ste skjutas pĂ„ framtiden. En underhĂ„llsskuld uppstĂ„r, inte minst för stiftets mĂ„nga kyrkor med spĂ„ntak. Dessa behöver regelbundet tjĂ€ras och nu blir intervallet för underhĂ„llet lĂ€ngre vilket medför att taken riskerar att ruttna. 

Om inte staten tar sitt ansvar riskerar Sveriges största sammanhĂ„llna kulturarv, ett kulturarv som tillhör alla, att förfalla. DĂ€rför har Svenska kyrkan tagit fram ett konkret och hĂ„llbart förslag:   
 

  • Höj den kyrkoantikvariska ersĂ€ttningen successivt frĂ„n dagens nivĂ„ pĂ„ 460 miljoner till 700 miljoner kronor Ă„r 2027. Det innebĂ€r att ersĂ€ttningen i praktiken Ă„terstĂ€lls till det ursprungliga vĂ€rdet. För att höjningen ska kunna göras pĂ„ ett ekonomiskt ansvarsfullt sĂ€tt föreslĂ„r vi att det görs i en trappa dĂ€r 80 miljoner Ă„rligen tillförs anslaget under en treĂ„rsperiod med start 2025. En sĂ„dan höjning motsvarar 2 promille av reformutrymmet i den Ă„terhĂ„llsamma statsbudgeten för 2024. Att det skulle saknas pengar hĂ„ller dĂ€rför inte som motargument. Det som krĂ€vs Ă€r politisk vilja.    
  • Inflationsskydda anslaget frĂ„n och med 2028 genom en Ă„rlig upprĂ€kning med till exempel konsumentprisindex.  DĂ„ undviker vi att det pĂ„ nytt uppstĂ„r en sĂ„dan urholkning som har skapat dagens allvarliga lĂ€ge. 

Kulturarvet Àr ett gemensamt ansvar. VÄra lokala riksdagsledamöter mÄste ta ansvar för att kommande generationer fÄr tillgÄng till det arvet. Nu Àr tid för dem att agera!

Marika Markovits, biskop i Linköpings stift
Niclas Fredriksson och Eva Nyström Tagesson, stiftsantikvarier i Linköpings stift