Öppet brev till politiker och beslutsfattare i fråga om Tjustbanan
Tiden går, år efter år, med oklarhet och ovisshet omkring framtiden för vår järnväg, Tjustbanan. Varje år utan beslut innebär ett slöseri med pengar eftersom tågförbindelsen har så stora brister. Då frågar man sig som kommuninnevånare: Vore det bäst att lägga ner järnvägen?
Men: Vi kan inte föreslå en nedläggning eftersom tågtrafik i grunden är bra – men med rätt förutsättningar.
Vi kan inte föreslå en nedläggning eftersom det råder i stort sett politisk enighet om att vi ska ha kvar järnvägen och om möjligt satsa på den.
Vi kan inte föreslå en nedläggning eftersom en stad som Västervik, för att vara värd namnet, skall ha en tågförbindelse.
Och framför allt: Vi kan inte föreslå en nedläggning eftersom de medel till vår järnväg som idag kommer från andra än kommunen då bara skulle försvinna utan nytta för oss i kommunen. Även om mycket av järnvägsunderhållet går till entreprenörer från andra orter så kommer väl en del resurser kommunen till del och tågen går ju ibland.
Argumenten för en järnväg till Västerviks kommun finns förstås och i grunden är det en statlig angelägenhet. I ett läge när staten inte ens är odelat positiv till höghastighetståg mellan Sveriges storstäder och även visat att man inte avsätter tillräckligt till underhåll, icke minst för vår järnväg, är det naivt att tro att staten skulle satsa på snabbtåg till Linköping.
Istället har det förts diskussioner regionalt i länet och med Östergötland bland annat om att skjuta till pengar och det görs idag. Detta har kombinerats med tankar om att i stället för en total nybyggnad med elektrifiering och höghastighetståg istället rusta upp befintlig felplacerad järnväg. Alltså en total halvmesyr.
I väntan på den framtida lösningen så drar järnvägen idag kommunala resurser som kommunen kunde ha bättre nytta av på annat håll. Ett exempel är förslag på trafiklösning i Gamleby, där det först fanns ett förslag på planskild korsning, till en mycket stor kostnad men som sedan bantats ner till halva beloppet för en plankorsning intill Gamleby Centrum. Men det är inte rimligt att kommunen sätter, enligt uppgift, 30 miljoner kronor i detta projekt.
Den viktigaste faktorn för att lyckas få en lösning verkar dock saknas. För att uppnå en satsning måste ni alla politiker och andra beslutsfattare av olika inriktning gå samman, dra åt samma håll, och föra formella och, inte minst, informella samtal med högsta beslutsfattare. Enligt senaste transportplanen fanns ingen satsning på Tjustbanan. I VT står att läsa att företrädare för de olika politiska blocken försöker lägga skulden för detta misslyckande på varandra.
Istället för att skylla på varandra hade det väl varit lämpligt att erkänna att alla misslyckats under alla år. Likaså sägs att vi har svårt från vår del av landet att göra oss gällande på landsnivå. Ja, men dra då några slutsatser av detta! Att, som nu, inte komma till ett avgörande utan bara hoppas att lösningen finns längre fram i en oviss framtid är sannolikt det sämsta och dyraste alternativet.
Tåg är bra – men en statlig angelägenhet. Vi är för få i vår landsdel för att kunna motivera en investering och kan inte bekosta den på egen hand
Fortsätter vi som tidigare så har vi varken en vettig järnväg eller väg till Linköping.