Vad skulle hända om fattigdom förbjöds i Sverige? Stefan Löfven säger att ”fattigdom går inte att förbjuda, den måste man göra något åt” (Aftonbladet 4/5). Mycket tråkigt att höra när han säger så utan att göra något åt fattigdomen.
Vad innebär ordet fattigdom för vår statsminister? Är det verkligen hans innersta tanke att det inte går att förbjuda fattigdom? Hur många fattigpensionärer finns det i Sverige? Hur många barn finns det som tvingas säga nej till aktiviteter på grund av att föräldrarna inte har råd med att låta sina barn vara med? Skulle det inte gå att göra något åt denna fattigdom? Det måste väl ändå vara ett arbetarpartis högsta önskan att kunna avskaffa och förbjuda fattigdom? Så varför gör inte Stefan Löfven något åt den Svenska fattigdomen?
Nu finns det tyvärr inte bara svenska medborgare i Sverige som är fattiga, det finns människor från andra länder som försöker att få sitt dagliga bröd genom att sitta utanför affärer och be om en allmosa för att överleva. Det här är fullt möjligt genom att vi är en del av den gemenskap som vårt medlemskap i EU innebär. Alla medborgare inom EU kan oavsett etnisk, kulturell, religiös, eller annan tillhörighet röra sig fritt inom den EU:s gränser. Det är en bra regel som vi måste värna om och försvara.
Hur många fattiga medborgare det finns inom EU? Det finns olika uppgifter och olika sätt att mäta. Enligt Europaportalen är cirka 115 miljoner fattiga eller lever i riskzonen för att räknas som fattiga. Då är det inte svårt att förstå vad Löfven menar när han säger att ”fattigdom inte går att förbjuda”. Men det måste gå att förbjuda enskilda människor att tigga för sitt uppehälle. Det är inte samma sak som att förbjuda någon att vara fattig. Det blir allt vanligare inom EU att tiggeri förbjuds. Senaste staden där tiggeri förbjudits är i Salzburg, Österrike. I Danmark kan den som tigger dömas till sex månaders fängelse. Så när skall Stefan Löfven göra något åt fattigdomen i Sverige?