Grön Ungdoms Magda Rasmusson och Sandra Fogelberg skrev nyligen en debattartikel om muslimsk huvudduk (hidjab) i vården (Dagens Samhälle 10/10). De båda artikelförfattarna menar att muslimska kvinnor hindras att arbeta i vården på grund av att att hidjab och långärmade tröjor inte tillåts. Detta menar de är ”rasistiskt”. I antirasismens och feminismens namn kräver de såldes att reglerna måste ändras. Detta för att ”bygga ett samhälle för alla”.
Lika god som ambitionen om ett ”samhälle för alla” är, lika många frågetecken lyfts av artikelförfattarnas resonemang. Är det inte den religiösa föreställningen om att en kvinnas hår är något som måste döljas för män som faktiskt hindrar de muslimska kvinnorna? Inom vården i Sverige finns det många hårt arbetande kvinnor med muslimsk tro. Om det är vårdens regler eller religiösa vanföreställningar som dessa kvinnor inte låtit sig hindras av borde vara uppenbart.
Det är nog sant att hygien och patientsäkerhet inte är oförenligt med religiös klädsel. Denna teknikalitet är dock inte frågans kärna. I stället handlar det just om huruvida vi skall ha ett samhälle för alla eller inte. En grundförutsättning för att samhället skall kunna vara för alla är att våra offentliga inrättningar, inte minst välfärdssektorer hålls religiöst och politisk neutrala. Religionsfriheten handlar inte bara om att alla har rätt att tro på vad man vill utan lika mycket om att alla har rätt att slippa ta del av andras tro. Tro skall vara en privatsak, inte en samhällsangelägenhet.
Vidare måste man också fråga sig om det verkligen är rasism det handlar om. Om artikelförfattarna skulle få för sig att en skapare förbjuder dem att visa sitt hår för män och därmed skulle ”hindras” från att arbeta i vården – skulle ni vara utsatta för rasism då?
Hetsen mot muslimer måste givetvis bekämpas. Men undertecknade ställer sig frågande till om medlet att göra detta är att backa från sekularismens och religionsfrihetens principer inför religiösa vidskepelser. Lika stora motståndare som de konservativa är till ett jämlikt samhälle för alla, är konservativt religiösa muslimer. Dessa islamister vill göra sig till alla muslimers företrädare och genom att backa inför deras idéer går ni dem till mötes. Borde inte vi som verkligen önskar se ett samhälle för alla istället kämpa för detta genom att inte backa för de hinder som konservativa tankesystem reser för medborgare i vårt land?
Utbildning, arbete och bostad bör betraktas som en mänsklig rättighet i ett samhälle för alla. Lika så rätten till tro och att slippa andras tro. Därför skall också alla som vill bära religiösa symboler ha rätt att gör det – i sitt privatliv. Men när den egna tron sätter käppar i hjulet för den egna försörjningen då förlorar ”samhället för alla” när det anpassar sig efter vidskepelserna.