Varje år upphandlar svenska upphandlande myndigheter – staten, kommuner och landsting samt dess bolag – varor och tjänster för omkring 600 miljarder kronor. Upphandlingen styrs av lagar som ytterst syftar till att fördela de offentliga kontrakten rättvist, utifrån strikta krav på affärsmässighet och objektivitet.
Upphandlingslagstiftningen finns till för att garantera att våra gemensamma tillgångar används så effektivt som möjligt utan att ovidkommande hänsyn tas. Företag får inte diskrimineras utan lagen syftar till att upprätthålla en sund konkurrens och att ytterst motverka korruption.
Detta är dock inte självklart för alla som är verksamma i den offentliga sektorn. Nyligen gjorde LO-fackförbundet Kommunal ett utspel, i vilket det varnade för att domstolarna har för mycket att säga till om på bekostnad av politikerna vid bland annat offentlig upphandling. Någon möjlighet för domstolarna att ingripa i myndigheternas upphandlingar finns emellertid inte om inte myndigheten också bryter mot de lagar och regler som har beslutats i demokratisk ordning av folkvalda politiker.
Ett sådant sätt är att bryta mot lagen är att ensidigt gynna vissa företag och dess anställda på konkurrerande företags bekostnad.
Med tanke på att Socialdemokraterna varje år får tiotals miljoner kronor från LO-facket är det inte konstigt att det också ligger i partiets intresse att slå vakt och försöka stärka fackets intressen på den svenska arbetsmarknaden. Detta exempelvis genom att partiets företrädare på olika nivåer, nu senast i kommunfullmäktige i Sundsvall, vill genomföra krav på att det offentliga ska begränsa sina köp av varor och tjänster till enbart företag som har kollektivavtal, och som därmed sysselsätter de bidragsgivande fackens medlemmar. Detta är illavarslande och reser fråga om otillbörlig påverkan.
I dessa fall handlar det inte om misstag. Lagstiftningen är tydlig i fråga om att krav på kollektivavtal inte får förekomma vid offentlig upphandling. Kritik har även riktats mot att ett sådant agerande ingriper i såväl föreningsfriheten som den svenska modellen för lönebildning.
Vid sidan av den direkta lagstridigheten medför kollektivavtalskrav att majoriteten av svenska företag utesluts från att delta vid myndigheternas inköp, eftersom endast mindre än hälften av alla företag omfattas av kollektivavtal. Majoriteten av de företag som står utan kollektivavtal är dessutom småföretag – som trots avsaknad av kollektivavtal ofta har goda förhållanden för sina anställda.
Fackets och socialdemokraternas krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling riskerar således att slå ut småföretag från den offentliga sektorn. Genom att konkurrensen därmed snedvrids riskerar denna diskriminering dessutom medföra onödigt höga kostnader för skattebetalarna, vilka har rätt att förvänta sig att politikerna använder de gemensamma medlen utan ovidkommande hänsyn.