Vi Kristdemokrater gick till val på att genomföra århundradets vårdreform, med målet att skapa en mer effektiv och jämlik vård i hela landet. I Tidöavtalet kunde samarbetspartierna enas om att utreda helt eller delvis statligt huvudmannaskap för sjukvården. Det var så långt det gick att komma överens och var ett stort steg. Den parlamentariska utredningen har nu presenterat sitt betänkande gällande huvudmannaskapet till regeringen. Samtliga partier i riksdagen har tagit ställning till frågan om staten ska ta större ansvar för sjukvården än idag. Kristdemokraterna är det parti som tydligast tagit ställning för reformen.
Tillgång till vård på jämlika villkor är grundläggande och en skyldighet enligt internationella konventioner och svensk lag. Det är därför ohållbart att det skiljer så mycket mellan regionerna som det gör idag. Att få resurserna att räcka till behoven på en övergripande nivå framhålls som en av de största utmaningarna för svensk hälso- och sjukvård. Statsbidragens andel av finansieringen har ökat samtidigt som skillnader i skattekraft mellan regionerna också ökar. Om statens ansvar för finansiering ligger kvar på samma nivå som idag, med bibehållet regionalt tillhandahållaransvar och en finansiering som bygger på beskattning av förvärvsinkomst, bedöms nuvarande ordning vara långsiktigt ohållbar.
Svårigheterna att uppnå systemövergripande innovation och omställning lyfts fram som en svaghet i det svenska systemet. Brist på möjligheter för data och information att följa med patienten och ett fragmenterat vårdsystem beskrivs äventyra patientsäkerheten och riskerar att påverka vårdens effektivitet.
Vi har lyckats få alla partier att inse att betydligt mer statligt ansvar krävs. Men vi är också stärkta i vår uppfattning att vi måste våga gå hela vägen. Vi måste skrota regionernas ansvar för vården och sätta patienternas bästa före systemet. Att staten tar över ansvaret för sjukvården är avgörande för en jämlik vård i hela landet. 21 olika regioner fungerar inte. Idag avgör vilket postnummer du har alltför ofta vilken vård du får.
Skillnader i vården leder till att chansen att överleva en cancerdiagnos eller stroke beror på var i landet du bor. Ett tydligt exempel på ojämlik vård kommer från en granskning i Dagens Nyheter. Där framkommer det att flera regioner valt bort 155 000 kvinnor, födda mellan 1947 och 1952, från HPV-testning för livmoderhalscancer – med motiveringen att det inte ansågs kostnadseffektivt. Detta trots att testet är avgörande för att upptäcka cancer i tid. Minst 117 kvinnor utvecklade livmoderhalscancer efter att de nekats test. Denna typ av skillnader är inte acceptabla och visar tydligt att tillgången till vård inte är jämlik i dagens system.
Det främsta argumentet emot ett förändrat huvudmannaskap är att det innebär en stor reform. De befarade kostnaderna och riskerna med en sådan ställs dock inte mot riskerna med att behålla ett system som bedöms ha stora svårigheter att klara många av sjukvårdens stora utmaningar. Man bör också beakta att fortsatt ökat statligt ansvar för system, finansiering och styrning med bibehållen organisation riskerar att fördjupa de problem med överlappande styrning, otydligt ansvarsutkrävande och försvagade regioner som framhålls som stora brister med dagens system.
Det är tydligt ännu en gång att Kristdemokraterna går före och nu börjar de andra följa efter. Vi välkomnar att de börjar se det stora behovet av en statlig huvudman, även om de inte vågat gå hela vägen ännu. Oppositionen kritiserar mer eller mindre konstant sjukvården och ändå är de högst delaktiga i att legitimera och normalisera ett vårdsystem som tydligt inte fungerar.
Övriga partier är svaret skyldiga om de tänker fortsätta försvara ett utdömt system som främst försvaras av deras egna regionpolitiker. För oss är svaret glasklart, vi kommer fortsätta att sätta patienterna och vårdpersonalen före systemet.
Jimmy Loord (KD), Regionråd