Svar till Magnus Gustafsson (M) och Elin Landerdahl (M) i VT 20/11. Under 2011 och 2012 genomfördes en stor kartläggning av psykiatrisk slutenvård för barn och unga i länet. I arbetet vägdes olika aspekter in, till exempel närhet till barnets nätverk, lika möjligheter i länet, anpassning för de svårast sjuka och, inte minst, behovet av samlad kompetens. Utifrån detta blev det tydligt att det inte är möjligt att öppna en psykiatrisk slutenvårdsavdelning för barn och unga även i Västervik.
Vi har i landstinget i Kalmar län fyra sådana platser. Många motsvarande landsting har inga alls. När jag nyligen träffade Barnombudsmannen och en rad andra landsting och regioner, så var alla tydliga med att vid mindre än fyra platser klarar man inte att upprätthålla en god kvalitet. Den psykiatriska slutenvården för barn och unga i Landstinget i Kalmar län håller mycket hög kvalité. Vi i majoriteten är inte beredda att tulla på detta.
Vill Magnus Gustafsson och Elin Landerdahl att man tullar på kvaliteten när våra allvarligt psykiskt sjuka barn och unga behandlas? Den frågan måste ställas efter att de i en insändare påstått att de nu ”tillskapar” vårdplatser inom barn- och ungdomspsykiatrin vid sjukhuset i Västervik. Att de ”tillskapar” en enhet är onekligen överraskande. Men vad är det de ”tillskapar”? Hur ska de kunna upprätthålla kvaliteten i verksamheten?
Trots att jag vid landstingsfullmäktige frågade detta vid flera tillfällen så kom det aldrig något svar. De vill ha ”några sängplatser”, det är det närmaste ett svar på frågan som Elin Landerdahl kunde presentera om psykiatrisk slutenvård för barn och unga i Västervik.
Men vare sig hon eller någon annan från Moderaterna lyckas presentera något svar på vad de egentligen menar med det. Kanske kan jag få ett svar på det här?