Som politiker har man skyldighet att ge uttryck för åsikter och idéer, det är en plikt att lyssna till samhällets förväntningar, höra näringsliv och medborgarnas önskan, använda det för att skapa debatt, bilda opinion och driva frågor. Alla kan sedan inte bli nöjda, alla intressen kan inte tillgodoses, en del blir besvikna. Vår ansats är att värdera största samhällsnytta till så många som möjligt, att avhålla oss från populism eller lova allt till alla.
Mats Hugosson (C) går i VT (4/8) till våldsam attack, anledningen tycks vara en enligt honom felaktig åsikt om infrastrukturen. Han är av åsikten att tycker man inte som han, så bör man vara tyst. Det förvånar att Mats Hugosson, sprungen ur en folkrörelse, i huvudsak ägnar sitt resonemang till att beklaga riksdagsmannens ofina sätt att ge uttryck för väljarnas och medborgarnas åsikter. Det är lite märkligt när förste vice ordförande i kommunstyrelsen inte tycker vi ska lyssna på våra partimedlemmar om de råkar vara av en annan åsikt. Vi har motsatt uppfattning.
Väldigt lite av Hugossons inlägg ägnas åt sakfrågan, det tycker vi är synd. Det hade varit trevligt med en saklig diskussion om vad som bäst gagnar medborgarnas syften, vad utvecklar kommunen mest, vilka satsningar genererar mest tillväxt och arbetstillfällen eller nytta tillbaka till kommuninvånarna? Dessa frågor berörs i princip inte alls.
Vi har i motsats till vad som anförs inte velat ställa väg mot järnväg, det framgår också tydligt att vi inte alls har något emot tågtrafik, tvärtom tycker vi det är bra för dem som nyttjar tåget, ett tjugotal har nämnts i tidningen. Däremot har vi inte för avsikt att agera populistiskt och låtsas som att det finns obegränsade resurser. Vi skulle självklart i en drömvärld gärna se både snabbtåg och motorväg, men sanningen är den att trots decennier av – som Hugosson uttrycker det – ”hårt arbete för Tjustbanan” så har det ännu inte givit någon frukt alls. Inte heller har väg 35 fått den upprustning den förtjänar, kanske just på grund av oförmågan att prioritera.
I den bästa av världar skulle vi få båda, och det sammanfattar lite uppfattningen som varit så tydlig i alla våra kontakter, ”visst tycker vi det är bra med tågtrafik, men vägen är mycket viktigare” – en genomgående minsta gemensamma nämnare i alla kontakter, särskilt från näringslivet och giltig för hela Tjustbanans sträckning. Det vore oss främmande att likt Hugossons förslag ignorera medborgare och näringslivets uppfattning, låtsas att vi inte hör vad de säger, bara för att det inte råkar passa vissa.
Vi tror oss inte ha alla svar, men vi förbehåller oss rätten till det fria ordet. Hugosson tar på sig ett stort ansvar när han lovar stora satsningar på både och, vilket riskerar bli inget av något, vilket vi hittills fått leva med. Det är dags att med öppna ögon lyssna till vad som ger bäst avkastning för kommuninvånarna, vad som skapar mest tillväxt och arbetstillfällen, det budskap vi mottagit är samstämmigt: ”vi vill prioritera satsningar på väg 35”.