I år fyller mitt nuvarande bolag 15 år. Sammanlagt har jag varit företagare i 25 år. Företagare på riktigt med hela min försörjning av verksamheten.
Genom åren har jag varit med om det mesta, från att balansera på konkursens rand till att drabbas av skatterevision för misstänkt skattebrott. Misstanken visade sig ogrundad, men det var ändå en obehaglig och dyrbar upplevelse. Revisionen gjordes till stor del på bolagets redovisningsbyrå. Vem tror ni fick betala konsultarvodet?
Lyckligtvis har Skatteverket på senare tid rensat bort många företagarhatare ur organisation, även om några exemplar ännu finns kvar.
Samtidigt är det här och annat som jag varit med om värdefulla erfarenheter, av stor betydelse för mitt företagande idag. Företagande är, i likhet med andra färdigheter, något som man bara kan lära sig av egen erfarenhet. Lika lite som att det går att lära sig cykla i teorin, går det att bli företagare på kurs eller genom att titta på när andra driver företag.
Tyvärr är vi småföretagare i händerna på okunniga politiker och tjänstemän. De få med erfarenhet av företagande har vanligen drivit hobbyverksamheter vid sidan om trygga anställningar.
Att höra politikerna och deras tjänstemän prata företagande är som när ungdomar i de tidigare tonåren diskuterar sex. De tror sig veta allt men kan ingenting.
Tyvärr saknas den här insikten bland politiker på alla nivåer. Det är mycket dyrbart för skattebetalarna.
Under de senaste 10–15 åren har Västerviks kommun bränt skattemedel i stor skala på olika affärsutvecklingsprojekt vilka undantagslöst slutat i misslyckanden. Observera att bidrag från staten och EU också betalas via skattsedeln.
Dessa projekt har varit av två typer: Man bygger strukturer för tänkta företag där någon annan ska ta risken och startar verksamheter som ska utmynna i riktiga företag.
Vad jag kan se, har bara ett av alla dessa projekt lämnat efter sig något bestående. Men var det värt 25 miljoner kronor att skapa ett företag som 2013 omsatte 529 000 kronor?
Projekten är därtill ett hån mot riktiga företagare. För småföretagare finns bara två källor till finansiering: Eget kapital och banklån. Banken kräver undantagslöst dubbel och i vissa fall tredubbel säkerheter även för mindre lån. Personlig borgen och inteckning i villan är legio, men ovanpå detta kan banken även kräva företagsinteckning.
Om företagaren börjar konstra så svarar banktjänstemannen: "Hur kan du begära att banken ska tro på din affärsidé, om du inte tror på den själv?"
Samtidigt kan politikerna och deras tjänstemän kvittera ut miljonbelopp till egna löner och arvoden i affärsutvecklingsprojekt utan några krav på personligt ansvar. Inte ens när tjänstemännen klart deklarerade att de själva skulle driva projektföretaget vidare i egen regi, krävdes någon borgen. Och när det var dags för företaget att stå på egna ben, fegade tjänstemännen ur.
Det är dags att vända på steken. Resurserna ska gå till människor som tror så mycket på sina idéer att de är beredda att ta personliga risker. Och det borde krävas flera års egen erfarenhet av företagande på heltid för att få arbeta med rådgivning till småföretagare.