Erik Secher, du är inte förmäten för att du har synpunkter på sjukvården i Västervik. Istället förtydligar du något som man inom de högre sfärerna i landstinget helt tycks ha missat men som vi, som är och har varit patienter på vårt fina sjukhus tydligt känner av.
Vår familj har under åren varit i behov av olika specialistvård på Västerviks sjukhus. Vi har alltid blivit behandlad med professionalitet och samma respekt och ödmjukhet och känslan av arbetsglädje, just den som Erik Sechers beskriver.
Inom fyra olika specialitéer på vårt sjukhus har vi funnit samma höga kvalitet. Nu sist just njur/ändtarmscancerkirurgin. Då måste man ju fråga sig varför det nödvändigtvis måste in och slås sönder? Det kan inte vara vinster i fråga om tid för här är det snabbt till beslut. Det kan inte vara fråga om kompetens för den finns på plats. Arbetsglädje då? Den märker man tydligt som patient att den finns där. Patienten är i fokus. Nej! Det måste vara något annat som styr beslutet, som alltid.
Jag har av olika anledningar förut kommit i kontakt med frågan när nedläggning eller flyttning av väl fungerande organisationer görs inom andra landsting. I ett av fallen medförde det att bland att anestesiläkare och annan specialistpersonal valde att flytta utomlands eftersom ingen beslutsfattare i det landstinget lyssnade utan hänvisade till att den samlade kompetensen var bättre att ha på ett större sjukhus. Det är alltså inte första gången jag ser förskingring av kompetens.
Att det oftast inte nyttjar till något att protestera, det hör ihop med frågan om vad och vem som styr besluten. Men jag protesterar ändå för vi är så stolta över vårt fina sjukhus med dess personal och vill få behålla den kompetens som finns och som kan utvecklas ytterligare. Inget är ju så bra att det inte går att förbättra på plats.
Så svaret på frågan varför slår man då sönder något som fungerar ser jag utifrån mina egna erfarenheter och min illustration är grundläggande. Ett träd som man vill ska blomstra och ge fin frukt hugger eller sågar man inte i roten, den klipper man i toppen. Hugger man i roten dör trädet, men klipper man i toppen så fortsätter det att ge fin frukt år efter år. Så varför envisas landstingen ständigt med att hugga och såga i roten? Svaret kan inte vara annat och är enkelt. De som sitter i toppen vill naturligtvis inte såga eller klippa den gren de själv sitter på.
Till hela den samlade personalen vid Västerviks sjukhus från djupet av vårt hjärta: ett varmt tack för ert fantastiska arbete och en förhoppning att ni får fortsätta utveckla er kompetens och arbete här på vårt fina sjukhus i lugn och ro och med glädje.
Min förhoppning är att ni som styr besluten kommer till insikt om och värdesätter den kompetens som finns här i Västervik och som vill bli kvar här i Västervik. Västerviks sjukhus har klart och tydligt visat att de klarar "de mest krävande ingrepp" med utmärkt resultat, nöjda och glada patienter.