Barn är olika. Människor är olika. Och unika.
Jag har fått glädjas åt att under 25 år arbeta i Västerviks skolor och på så sett fått träffa alla dessa barn – glada, ledsna, arga, besvikna, harmoniska, bruna, vita – alla unika och så intressanta att få lära känna. I min senaste klass, en åk 4, hade vi bakgrund från 11 olika länder. Världen är liten, livet är kort och under vår tid på jorden har vi möjlighet att få dela människors tankar, liv och lära av varandra. En gåva.
Rädsla. Rädsla för olikheter som skrämmer in i själen. Stackars människa som inte ser en möjlighet, utan skräck, att komma nära en annan person som inte är uppvuxen på samma plats som du, inte har samma ton på huden, inte talar samma språk eller som inte använder samma kryddor i maten. Vi är bara 10 miljoner svenskar i vårt lilla land. Vi behöver andra kulturer och människor för att kunna överleva.
Min upplevelse denna sommar visar att rädslan är större än man tror. Min tro är alltid att människan som jag talar med är öppen för olikheter. Jag blir sällan besviken. Men när det kommer till att den nyanlända familjen ska bo i samma trappuppgång som du – hur tänker du då? Blir du rädd? Börjar frågorna i huvudet att dyka upp? Hur ska vi kommunicera? Kan de sköta sig i tvättstugan? Tänk om de aldrig har bott i en bostadsrättsförening förut? De kanske aldrig har bott i hus? Stopp!
Familjen som skulle hyra min lägenhet kommer från Syrien. Kvinnan och mannen är båda högutbildade och de har ett litet barn. Syrien var ett väl utvecklat land innan kriget och IS terrordåd. Jag tror att denna lilla familj vet hur man kan bo i en bostadsrätt, tvätta i en tvättstuga och gå upp och ner i en trappuppgång. Styrelsen i min bostadsrättsförening blev rädda. Familjen fick ett nej. Jag blev arg. Så arg som jag sällan har blivit. Besviken och arg över människors rädsla. Rädslan som kommer då det nya och okända kommer för nära. Men berätta för mig, vad är det egentligen som kan hända?Det finns de som av okunskap bara gillar blonda och blåögda, det finns de som gör ett underbyggt val och bara gillar Jimmie Åkessons politik och så finns det de människor som säger sig vara fria från fördomar mot andra kulturer, men som inte är det. De som säger nej då det kommer dem för nära. Jag vet inte vilket jag ogillar mest. Vad jag vet är att jorden är rund, att vår tid på jorden är kort och jag önskar att Sverige ska ses som ett välkomnande land med goda och modiga människor som visar medmänsklighet.
Nu flyttar jag till ett annat EU-land för en tid och jag hoppas att jag blir bemött som människa och kan få en bostad och inte bli bemött på samma sätt som den lilla syriska familjen, som tyvärr var tvungna att välja en annan kommun än Västervik. Jag vill möta modiga män, kvinnor och barn som är nyfikna på olikheter.