Det sprids felaktigheter om Lagen om anställningsskydd, LAS. Många av dessa sprids av Svenskt näringsliv men också av Centerpartiet, Kristdemokraterna och nu senast i raden Folkpartiet. På ledarsidan i lördagen VT bredde Anna Sandström ut sig i samma fråga och applåderar Folkpartiets nya inställning till turordningsreglerna i LAS.
Vad som ofta glöms bort är att LAS reglerar mycket mer om anställningen än bara uppsägningsregler.
LAS reglerar anställningsavtalet, anställningsformer, vad som gäller vid övertagande av verksamhet, anställning till 67 år samt hur förhandlingar och vidare rättsliga processer går till.
Men det som omtalas mest är uppsägningsreglerna. Det är också kring uppsägningsreglerna som det sprids mest felaktigheter.
7 § i LAS säger att: ”Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad.”
Jag tror att de flesta är överens om att det skall finnas saklig grund för uppsägning. Det är inte okej att bli uppsagd för att man är gravid eller har barn som ofta blir sjuka.
22 § Reglerar turordning vid uppsägning. De flesta tror att det är ”först in sist ut” som gäller, då det är den tolkningen som Svenskt näringsliv pumpar ut för fullt. Men så här står det också i samma paragraf:
”Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.”
Detta innebär att personer som är ovärderlig för arbetsgivaren inte kan sägas upp om inte någon annan kan ta över arbetsuppgifterna. Precis tvärt emot vad LAS-motståndarna hävdar.
Arbetsgivarna på små och medelstora företag ser också oftare sina anställda som kompetens och för varje anställd som de tvingas säga upp försvinner en familjemedlem och kompetens.
Arbetsgivarna känner därför en lättnad över först in sist ut, då de kan hänvisa till den regeln och inte något personligt som blir fallet om det inte fanns någon lag som reglerar detta.
Vad som också brukar framföras som ett problem är att ”fel” personer måste sägas upp. Med fel personer menas då personer som av någon anledning inte faller arbetsgivaren i smaken.
Vi är nu tillbaka till saklig grund. Ska det vara okej att säga upp någon på grund av orsaker som inte är allmänt accepterade? Jag tycker inte det.
Andra orsaker som förs fram är diskriminering av unga, då de senast anställda för det mesta är de yngsta på arbetsplasten. Jag kan till viss del hålla med om detta, men samtidigt finns det en logisk tanke bakom regeln. Vanligtvis har de med längre anställning större erfarenhet av arbetsplatsen och arbetsuppgifterna. Vanligtvis har ungdomar större möjlighet att hitta nya jobb, flytta till nya platser eller skola om sig. Vanligtvis har ungdomar inte heller lika stora fasta utgifter, då de mer sällan hunnit skaffa familj och hus. Det finns givetvis undantag.
Nej, frågan handlar om makt och hur makten skall fördelas på arbetsplatsen. I dag är maktfördelningen relativt jämt fördelad, även om den väger över till arbetsgivarens fördel.
För först in sist ut, med krav på tillräckliga kvalifikationer och ett par nypor sunt förnuft, fungerar nämligen alldeles utmärkt, tvärt emot vad borgerliga politiker och skribenter påstår.