Vi behöver förĂ€ndra – men ocksĂ„ förĂ€ndras

En Ă€lskad skapelse Ă€r hotad. Vi kan se pĂ„ – eller göra vad vi kan.

Biskop Martin Modéus menar att det krÀvs nya perspektiv för att leva upp till klimathotet.

Biskop Martin Modéus menar att det krÀvs nya perspektiv för att leva upp till klimathotet.

Foto:

Debatt2019-10-11 04:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Men det Àr brÄttom, och det krÀvs nya perspektiv. Klimatkrisen Àr inte enbart en frÄga om politik, ekonomi och teknologi. Den Àr i högsta grad Àven en andlig, en existentiell kris. Vi behöver förÀndra, men ocksÄ förÀndras.

Inför och under FN:s klimattoppmöte i New York har miljontals mĂ€nniskor vĂ€rlden över, sĂ€rskilt unga, demonstrerat för klimatet och mot ett ledarskap som inte tar tillrĂ€ckligt ansvar. De sĂ€ger det vi alla egentligen vet: att vi stĂ„r inför den största krisen som mĂ€nskligheten haft att hantera.

VĂ„r livsstil utmanas och vi tvingas tĂ€nka pĂ„ vilka förĂ€ndringar vi Ă€r beredda att göra. VĂ„ra vĂ€rderingar omprövas och vi mĂ„ste hantera kĂ€nslor av skuld, oro och vrede. Och framför allt: mĂ€nniskans handlingskraft behöver vĂ€ckas till att stĂ„ i proportion till den enorma utmaning vi stĂ„r inför.

I slutet av september kom "Ett biskopsbrev om klimatet" ut. Vi biskopar i Svenska kyrkan vill bidra till handling, hopp och mod i en tid dĂ„ det Ă€r lĂ€tt att drabbas av förlamning.Krisen berör mĂ€nniskolivets grundbetingelser: Vad Ă€r mĂ€nniskans roll i skapelsen? Vilket ansvar har vi för andra? För dem som kommer efter oss? 

Det första biskopsbrevet om klimat kom ut 2014. PĂ„ fem Ă„r har mycket hĂ€nt. Forskningen har gĂ„tt framĂ„t, och krisen har blivit mer pĂ„taglig. Inflytelserika ledare i vĂ€rlden vill förhindra kraftfulla klimatĂ„tgĂ€rder, förringa krisen – eller pĂ„stĂ„ att den borde lösas nĂ„gon annanstans. Samtidigt har grĂ€srotsrörelsen som vĂ€rnar klimatet vĂ€xt sig allt större. SĂ„ har ocksĂ„ medvetenheten om den andliga och existentiella nivĂ„n i frĂ„gan. 

I det reviderade biskopsbrevet förenas naturvetenskap och samhĂ€llsanalys med sjĂ€lavĂ„rd och teologi. Brevet vill inprĂ€nta allvaret men ocksĂ„ visa pĂ„ kĂ€llor till hopp och handlingskraft. Gud har, enligt kristen tro, gjort oss till medskapare. Vi har stora möjligheter och ansvar att forma goda livsvillkor för allt pĂ„ jorden. Tron hjĂ€lper oss att se realistiskt pĂ„ risker och misslyckanden. Kristen livssyn visar att det finns vĂ€gar framĂ„t Ă€ven genom en kris.

Vi Àr alla delar av en mycket, mycket större verklighet, en Guds verklighet. Hela vÀrlden hör ihop och det Àr en insikt vi delar med mÄnga andra, troende eller inte. KÀrleken till en Àlskad skapelse kan övervinna bÄde förlamning och förnekelse. Den kan ge en riktning för var vi kan söka svar pÄ frÄgor om vad i vÄr livsstil vi Àr behöver förÀndra. KÀrleken till skapelsen kan göra att det som först tedde sig som en uppoffring kÀnns som en gÄva. Vi inte bara behöver förÀndras, vi kanske vill förÀndras?

I Svenska kyrkan ser vi att vi sjÀlva behöver vi ta ett ökat ansvar för vÄr fysiska klimatpÄverkan. Det kan ske genom reserutiner, kapitalförvaltning, uppvÀrmning av byggnader, upphandling av varor och tjÀnster samt genom vÄr skog- och markförvaltning. Vi vill att Svenska kyrkan ska vara klimatneutral senast Är 2030.

Vi vill ocksÄ stÀrka det ekumeniska samarbetet för klimatrÀttvisa och fördjupa den inter-religiösa dialogen om klimatfrÄgor. Religiösa aktörer som uttalar sig och engagerar sig tillsammans kan bidra med nya perspektiv. Det handlar om en djupgÄende existentiell förstÄelse av vad det Àr att vara mÀnniska pÄ jorden.

"Ett biskopsbrev om klimatet" vill betona nödlĂ€get men ocksĂ„ hoppet. DĂ€r frigörs den nödvĂ€ndiga handlingskraften, bĂ„de hos oss som individer och som mĂ€nsklighet. Uppgivenhet kommer inte att fĂ„ sista ordet.