Mona Schiller återkommer med sina anklagelser. Vad är det som fått henne att fatta pennan? Jo, att jag på fullmäktigemötet 29 juni återupprepat att det är viktigt att få en restid till Linköping på under 60 minuter. Vidare visade jag en bild över faktorerna i det kommunala uppdraget med störst påverkan på tillväxten. Där tycker hon att faktorerna fritid/ kultur/ nöjen var felaktigt placerade – gruppen presenterades inte som den mest betydelsefulla. Enligt henne själv ”bygger inlägget helt på de nyaste rönen, som specialisten på urbaniseringsprocesser, forskaren, professorn i nationalekonomi, Charlotta Mellander, presenterat sedan 2001”.
Restiden
Schiller påstår att 45 minuter är gränsen för pendling. Underförstått är Linköping utom räckhåll för Västervik. Tidsgränsen för pendling är dock inte absolut, utan gradvis, något som också illustrerades i en senare bild. Den har hon valt att bortse från. Bilden visade att folk fortfarande pendlar vid 60 minuter, men att de självklart är färre än vid 45 minuter. Idag ökar också viljan att pendla hos medborgarna.
Läs gärna rapporten ”Attraktionskraft för tillväxt och utveckling”, Näringsdepartementet 2014. I en annan rapport, ”Skånes kreativa kapacitet”, Region Skåne 2010, en skrift där Mellander är medförfattare, sägs att ”forskning har visat att ungefär 90 procent av svenska folket är villiga att pendla upp till 45 minuter enkel resa dagligen”. Om siffran är korrekt, så är det än mer uppenbart att det kommer att finns många pendlare kvar även vid 60 minuter.
Betydelsen av fritid/ kultur/ nöjen
Det är riktigt att dessa faktorer ökat i relativ betydelse. Jag måste dock ställa mig frågan om inte Schiller övertolkar resultaten av Mellanders forskning när hon hävdar att kultur/ fritid/ nöjen är de mest betydelsefulla faktorerna för tillväxten i Västervik? I analysbrevet ”Kulturekonomi” 17 mars 2014 fick Melander frågan: ”Finns det belägg för att kultur lockar invånare och företag till en plats?” Hon svarar: ”Det finns belägg för att det finns en koppling mellan kultur och ekonomisk tillväxt, men däremot inte vad som kommer först.” Och hon fortsatte senare: ”Att satsa på kultur enbart för att växa tror jag också är en dålig investering. Stadsutveckling har ingen ”silver bullet” det vill säga en enskild typ av investering, utan det är en hagelskur och hårt arbete på många olika typer av plan.”
Jag kan bara hålla med Mellander. Under min tid som ordförande i kommunstyrelsen har vi därför arbetat hårt inom många olika områden. Det måste Västervik fortsätta med. Däri ingår även att vi verkar för att vi ska bli en del i en större tillväxtregion genom bättre kommunikationer – både för pendlare och besökare.
Det var rätt då, och det är precis lika rätt idag. Det är inte alls passé.