Behovet av nya tag i mediepolitiken har blivit akut framförallt mot bakgrund av drastiska nedskärningar för dagstidningarna. Problemen orsakas i grunden av att gränserna mellan de olika medieslagen alltmer suddas ut. Internet gör att tv, radio och dagspress – som tidigare var tekniskt separerade – konvergerar (aktörerna möts på nätet). Dessutom tillkommer globala spelare som Google, YouTube och Facebook. Alla konkurrerar om samma tittare, lyssnare och läsare – och tävlar om annonsörernas reklambudgetar.
Under den kommande mandatperioden måste en rad svåra mediepolitiska frågor hanteras. Här följer några områden som behöver adresseras för att ge regionala tidningar bättre förutsättningar att utföra sina viktiga uppgifter i demokratin.
• Reklamskatten är en gammal surdeg som en rad finansministrar konserverat av budgetskäl. Den drabbar bara stora tidningar, som idag är satta under hård ekonomisk press.
• Digitalmomsen innebär att det är högre moms (25 procent) på digitalt distribuerade produkter än på tryckta tidningar (sex procent).
• Lotterilagens främjandeförbud förhindrar utländska spelbolag att annonsera i svenska medier. En del av de svenska tv-kanalerna är registrerade utomlands och sänder enligt ”sina länders” regelverk och får därmed sända spelreklam, liksom en mängd webbsajter gör. Svenska medier går minste om viktiga annonsintäkter.
• Presstödet har harmoniserats med EU:s regelverk och en utredning har föreslagit ytterligare justeringar från 2017. I grunden är stödet utformat för 70-talets tidningslandskap. Det fungerar illa idag och än värre blir det 2017 i takt med att papperstidningen tappar sin ställning.
Politikens kvarnar mal långsamt. Förändringarna i medielandskapet går snabbt. Vi behöver regelverk som tål framtida teknikskiften. Det är dags att släppa gamla käpphästar och göra upp med förlegade strukturer. Politiken behöver värna allmänintresset och sätta läsarna i främsta rummet. Hur ska medierna ges goda förutsättningar att bevaka valrörelsen 2018? Hur säkerställer vi att tredje statsmakten kan spela sin viktiga roll i demokratin som granskare av den politiska makten?
Även om analysen av bevakningen av årets valrörelse återstår att göra, finns oroande trender som pekar mot högre tempo och ytligare bevakning samt att de riktigt avgörande frågorna kring Sveriges framtid inte ställs. Medborgarna får inte det stöd som behövs för att ta ställning till alternativen.