Västerviks kommun står, precis som övriga kommuner i landet, inför en svår utmaning inom äldreomsorgen då allt färre i arbetsför ålder ska tillgodose behoven hos en alltmer åldrande befolkning. Med anledning av detta har Socialförvaltningen etablerat ett samarbete med Arbetsförmedlingen, Arbete och kompetens samt Komvux. Även fackförbundet Kommunal har deltagit i projektplaneringen. Projektet ”vårdpraktik för nyanlända” syftar till att nyanlända inom etableringsreformen som läser svenska på Komvux ska få möjlighet till praktik inom äldreomsorgen. På så sätt får de möjlighet att träna det svenska språket och de begrepp som förekommer inom äldreomsorgen direkt ute i verksamheten. Detta ökar integrationen i det svenska samhället och förhoppningsvis kan det leda till att den nyanlända blir intresserad av att arbeta med vård och skaffar sig en utbildning som undersköterska. Vi vet att kommunen kommer ha ett större rekryteringsbehov inom äldreomsorgen inom en snar framtid därför gäller det att locka så många som möjligt till att utbilda sig inom yrket och därför ser vi även dessa nyanlända individer som viktiga. Vi måste rusta för framtiden och detta är ett led i att locka fler. Kommunen tillför dessutom ekonomiska resurser till den enhet där man kommer att ha sin praktik för att möjliggöra en bra handledning och ett bra mottagande.
Sverigedemokraternas Anders Loman och Yvonne Edvardsson anklagar i VT 18/5 Socialnämndens samtliga partier för att inte satsa på sin nuvarande personal än mindre att vi lyssnar till dem. Dessa populistiska åsikter får de naturligtvis ha, men håller självklart inte med. Det bevisar dock ännu en gång vilket enfrågeparti SD är – invandringen är roten till allt ont.
Vårdpraktik för nyanlända är en bidragande satsning i ledet att öka statusen inom yrket när det gäller äldreomsorgen. Vi tror nämligen att fler väljer att arbeta inom exempelvis äldreomsorgen om de faktiskt också kan försörja sig på sitt arbete utan att vara beroende av någon annan. Det är också en viktig jämställdhetsfråga, inte minst för kvinnor. Vi är dock alltid öppna för förslag och innovativa idéer och stänger inga dörrar, men allt vi hör av Loman eller Edvardsson är nej, nej och nej.
Att Socialnämnden inte heller vill lyssna på sin personal inom särskilt boende där ”vårdpraktik för nyanlända” kan komma på tal är också ett påstående utan dess like. I Västerviks kommun förhandlar vi med de fackliga organisationerna i samtliga frågor som rör verksamheterna. Så har även gjorts i detta fall där Kommunal, som representerar en väldigt stor del av personalen inom äldreomsorgen, har varit positiva och sagt ja till detta projekt. Så min fråga måste således ställas till SD: Vill ni frångå den svenska modellen där de fackliga organisationerna faktiskt ges utrymme till åsikter och påverkan?
Vi tar ansvar för helheten i Socialnämnden och gör inte skillnad på några individer, utan för oss är all lika viktiga.