Okvalificerad och lågproduktiv är två ord som återkommer i debatten om skapandet av nya jobb. Tyvärr tycks skribenterna inte förstå innebörden av och skillnaden mellan de två begreppen.
Produktivitet handlar om vilka värden arbetet skapar. Ett ofta använt exempel på hög produktivitet är värdepappershandel. Med ett knapptryck kan en person skapa värden för många miljoner kronor. Läkare är per definition ett lågproduktivt arbete.
I verkligheten är förhållandet ofta det motsatta. Väger man in kostnaderna för återkommande ekonomiska kriser så kan värdepappershandel vara lågproduktivt och tvärtom med läkaren om man ser till effekterna av att göra människor friska.
Som synes är produktivitet inget självklart begrepp.
Okvalificerad tycks enklare. Det är arbeten till vilka man kan ropa in vem som helst från gatan. Men det bygger på en nedlåtande syn på praktiskt arbete, det anses inte kräva särskilt mycket intelligens. Även praktiskt arbete utförs med hjärnan och kräver samma mått av inlärning som akademiska färdigheter.
Vi lever i en tid då fortsatta ökningar av produktiviteten förutsätter att vi på samma gång är teoretiker och praktiker. Vi har inte längre råd med människor som bara använder halva hjärnan i arbetet, oavsett om det handlar om den praktiska eller teoretiska delen.
Ett exempel på kvalificerat arbete enligt den nya tidens krav är rörmokare. Han eller hon måste förstå skriftliga instruktioner, lagar och regler, göra beräkningar, läsa ritningar, självständigt lösa problem och slutligen verkställa insatsen i praktiken. Kirurg är ett annat – teoretiska färdigheter i kombination med extremt gott handlag.
Tummen mitt i handen kommer att bli minst lika handikappande som läs- och skrivsvårigheter. Och det är inte jag som påstår det utan en världsauktoritet inom lärande, Sir Ken Robinson.
Problemet förstärks av att standarden på akademisk utbildning sjunker. Numera går det att klippa och klistra sig till en kandidatexamen, specialskrivna C-uppsatser finns att köpa och våra lärosäten satsar på genomströmning istället för kvalitet. Nyligen slog professor Dick Harrison larm om hur akademin ser mellan fingrarna för bristande studieinsatser (SvD 26 januari).
I USA sker motsvarande utveckling och där har konsekvensen blivit att utbildningsbevis förlorat i trovärdighet. Istället anlitas rekryteringsföretag som genomför tester för att fastställa kandidaternas verkliga kompetens.
Lägg till detta att flera av våra konkurrentländer har dumpat sina valutor. Om Sverige ska få samma relation mellan köpkraft och växelkurs som Indien, måste kronan devalveras med över 70 procent (2014, CIA World Factbook).
Lösningen är med andra ord inte att sänka lönerna för upplevt okvalificerade arbeten. I en värld som svämmar över av akademiker är det dags att omvärdera synen på kompetens.