Främja folkhälsan kan vara ett mysterium. För svaren har varit få och otydliga när vi från nykterhetsrörelsen träffat olika politiker och tjänstemän i maktens korridorer i Bryssel. Det är inte så konstigt att så många direktiv ibland saknar relevans. När man står där i entrén till EU-Kommissionen bland säkerhetsvakter, kameror som på en flygplats känner man sig minst sagt liten och betydelselös. Ironiskt nog kan man koppla det faktum att kommissionärernas kontor börjar på sjunde våningen till att den senaste tidens EU-politik saknar kännedom om situationen på marknivå.
Det mångåriga arbetet med att ta fram en ny alkoholpolitik har stött på hinder. Eller rättare sagt gömmer man den snyggt i den omtalade ”tillväxtstrategin” EU2020 där inget får vara ”diffust” vilket den nuvarande alkoholstrategin är. Vi kan berätta att den var tydlig från början men blev urvattnad under framtagandet. Varför?
Ja, en fjärdedel av alla alkoholhaltiga drycker och hälften av allt vin i världen produceras i Europa. Det är inte svårt att föreställa sig de mäktiga intressen som ligger bakom det massiva påverkansarbete för att förhala en starkare alkoholpolitik.
Européer dricker betydligt mer än befolkningen i någon annan världsdel. Kostnaden för skadorna som orsakas är svårmätta. Beräkningar landar på 1.250 miljarder kronor och uppåt. Klart är att alkoholen ligger bakom sjukdomar, olyckor, våld och kriminalitet, social utslagning och annat lidande i mycket stor omfattning. För att inte tala om uteblivna skatteintäkter och belastningen på sociala trygghetssystem. Bara såhär runt Jul slås många barns drömmar i spillror av alkoholens effekter vid julbordet.
Vart är vi på väg? Ja, strategin skulle vara färdig att träda i kraft vid årsskiftet men förra veckan kom beskedet att kommissionen inte kan vara färdig förrän i april. Medlemsländerna har tydligt deklarerat att de vill ha en strategi med Sverige i spetsen. Varför det dröjer verkar ingen riktigt veta. Eller med de signaler vi fått, vill de inte berätta utan skyller på andra. Försöken att återinföra nationella införselkvoter är ändå ett vara våra tydligaste mål. För det är inte teoretiskt omöjligt, vilket många försöker säga, för EU att sänka nivåerna. Det har hänt förr. För Sveriges del är smuggelspriten ett stort problem. Privatpersoner kör ner till tyska gränsen, handlar billigt, vänder tillbaka och säljer i Sverige. Inte sällan till minderåriga.
Läget med marknadsföringen av öl, vin och sprit som i stort sett är oreglerad – självreglerad, som det heter – i delar av Europa är allvarlig. I över 20 år har man från industrins och Kommissionens sida ”testat” självregleringen, ett spel för galleriet. För utan opartisk granskning av alkoholreklamen står vi på ruta ett igen. I Sverige har vi äntligen gjort framsteg tack vare IOGT-NTO:s anmälan tidigare i år kan snart de 80% som enligt en tidigare undersökning inte vill ha alkoholreklam i tv förhoppningsvis snart pusta ut.
Tidigare hälsokommissionären John Dalli var inte särskilt drivande i dessa frågor. Om vi ska hoppas på Tonio Borg uttalar vi oss inte i förrän vi sett vad han går för. Sverige tog förra veckan genom Maria Larsson ett tydligt positivt ställningstagande i frågan om en ny alkoholstrategi. Med de krafter vi har i studieförbundet NBV, IOGT-NTO och UNF påverkar vi på plats i Bryssel och genom våra två assistenter och kontoret gör en stor skillnad i den EU-politik som berör oss.