Eftersom den hebreiska kalendern är baserad på månen lägger man vissa år till en skottmånad för att inte komma ur fas med solåret. Detta sker i år: Innevarande månad är denna skottmånad och heter adar 1. Därefter följer adar 2, som är den "riktiga" adar. Då firar man högtiden Purim, på den fjortonde dagen i månaden, som det står om i Esters bok. I dag är det den fjortonde dagen i adar 1, en dag som kallas för "Purim katan", lilla Purim, vilket ger oss anledning att fundera på just Purim, denna ytterst märkliga högtid.

Purim firas traditionellt genom högläsning av Esters bok, som beskriver världshistoriens första antisemitiska folkmordsdekret, för ungefär 2500 år sedan, utfärdat av den persiske kungen Ahausveros på uppmaning av den onde Haman. Drottning Ester, en ung judinna, lyckas tillsammans med sin kusin Mordokai avvärja folkmordet och i slutet fröjdar sig judarna storligen, vilket så småningom resulterar i högtiden som firas än i dag.

En anmärkningsvärd detalj i Esters bok är att Gud inte nämns i den en enda gång; det är den enda bibelboken där Gud är helt frånvarande. För några kvällar sedan tittade en god vän förbi hemma hos mig i ett par timmar och gav mig sin syn på saken: "Purim utspelar sig när judarna första gången i historien har skickats i exil. Allt som det fram till dess hade inneburit att vara en funktionell jude hade levts ut genom ett uppenbarelseparadigm. I Landet Israel hade man haft Templet, som var en förlängning av uppenbarelsetältet, som i sin tur var en förlängning av gudsuppenbarelsen på Sinai: Allt detta ingick i uppenbarelseparadigmet. Judendomen som vi känner till den i dag fanns inte. Man hade inte bön, man hade inte synagogor, man hade inte torahläsning. Inget av detta fanns; allt kom till efter Purim och var egentligen en reaktion på Purim. Hela uppenbarelseparadigmet försvann alltså efter förstörelsen av det Första Templet. När Purim-berättelsen utspelade sig kände sig därför judarna helt avskurna: Allt som det hade inneburit att vara jude hade fullständigt krossats. Lösningen, historiskt sett, till detta var att man skapade en ny metod för att relatera till Gud inom denna nya verklighet av hester panim [döljandet av ansiktet], i vilken det inte finns uppenbarelse och i vilken Gud så att säga döljer sitt ansikte. En radikal anpassning var tvungen att ske och resulterade i skapandet av judendomen, som var tänkt att stå oss judar väl till pass medan vi inte har uppenbarelse, att ge oss något att hålla fast vid och möjliggöra genomlevnaden till slutet, då vi inte längre behöver den, eftersom vi då kommer att ha återupprättat uppenbarelsen, och då kan vi göra oss av med judendomen."

Den heligaste platsen inom judendomen är Västra Muren, en plats som är anmärkningsvärd för avsaknaden av det som borde finnas där. På samma sätt vittnar judendomen om tillvarons fundamentala brustenhet, att någonting avgörande gick förlorat för tusentals år sedan och att hela världen därför sedan dess är ur led. Många människor tror felaktigt att judendomen är det Gamla Testamentets religion. I själva verket är dock judendomen den religion som uppstod när det Gamla Testamentets religion kollapsade; den är en reaktion på Guds frånvaro och på profeternas tystnad. Kanske är det därför som Gud inte nämns i Esters bok; kanske ville man på så sätt markera att Gud då på ett markant sätt hade lämnat scenen.