Utvecklingen i den regionala stormakten Turkiet med över 75 miljoner invånare är mycket oroväckande. Inhemska och utländska observatörer utesluter inte att inbördeskrig kan bryta ut mellan regeringspartiet AKP och den kurdiska rörelsen PKK. Fredssamtal inom den så kallade Osloprocessen från 2009 mellan regeringen och PKK har på initiativ av president Erdogan avbrutits.
För två veckor sedan omkom över 100 personer och 250 svårt skadade i en bombattack mot en fredsdemonstration i huvudstaden Ankara – den största tragedin i landets moderna historia. Regeringen misstänker att sympatisörer till Islamiska staten (IS) ligger bakom dådet. Turkiet har med rötter i osmanska riket ett historiskt arv som vi i Sverige inte är så bekanta med.
Turkiet, som senaste 20 år genomgått en snabb och imponerande ekonomisk utveckling, har plötsligt under president Erdogans beslutsamma styre tragiskt nog hamnat i en synnerligen besvärlig politisk och inte minst ekonomisk situation. Turkiet för i dag ett tre-frontskrig mot PKK, mot Syriens president Assad och mot IS. Samtidigt har Turkiet tagit emot över två miljoner syriska flyktingar. EU har nyligen tagit beslut om att ge Turkiet cirka nio miljarder kronor i stöd för att förbättra situationen för dessa två miljoner flyktingar. Förhoppningen är givetvis att därmed också försöka stoppa flyktingvågen till Europa – en moraliskt kanske tveksam åtgärd kan man tycka.
Mitt i all denna turkiska oro går landet till omval den första november. In i det sista har det talats om att skjuta upp omvalet med tanke på den politiska instabiliteten i landet. I valet i juni lyckades inte regeringspartiet AKP få egen majoritet. Pro-kurdiska partiet HDP fick för första gången med sina 13 procent plats i parlamentet. För att komma in som parti i parlamentet krävs mer än tio procent av alla röster. Erdogans AKP har inte lyckats locka in något parti – HDP motarbetas kraftfullt – i en koalitionsregering.
Erdogan hoppas i omvalet få egen majoritet. Opinionsundersökningar pekar på att läget är oförändrat mot juni-valet. Men kanske kan president Erdogan, som vill utöva reell presidentmakt i strid med konstitutionen, övertyga folket att landet behöver en majoritetsregering.
Andra oroande drag i Turkiet är inskränkningar i pressfriheten och rättsväsendets sätt att arbeta. Otaliga exempel bara senaste månaden berättar om tillslag mot kända tidningar och skribenter. Har saknat uttalanden från svenska medieföretag om denna tragiska utveckling vad gäller pressfriheten i Turkiet!
Turkiet har i många år fört förhandlingar med EU om medlemskap. EU-kommissionen har i skrivande stund inte publicerat årets rapport om bland annat de mänskliga rättigheterna i Turkiet. President Erdogan sade nyligen i Bryssel i förhandlingen om EU-stöd till flyktinglägren, att Turkiet som kandidatland måste ges nya möjligheter att nå fullt medlemskap. Kan EU enas om det? Frankrike, Tyskland och Österrike brukar hålla emot.
Som sagt; utvecklingen i Turkiet är oroande på många plan. I bästa fall kan den regionala stormakten granne med en annan regional stormakt – Iran – reda upp problemen.