Hur ofta tänker en amerikansk president på Sverige ? Vi vill ju gärna tro att det är ganska ofta.
En president som inte hade höga tankar om vårt land var republikanen Ronald Reagan. I en faktaspäckad biografi – den första i Sverige – om Reagans presidentår berättar Svenska Dagbladets Washington-korrespondent Karin Henriksson i boken ”Reagan – en kontroversiell ikon” (Leopard förlag) om detta ointresse. Boken har fått stor uppmärksamhet.
Vad jag kunnat se har inte Reagans syn på Sverige tagits upp till behandling.
President Reagan stod helt främmande inför skandinaviska idéer om trygghet och solidaritet. Under sina presidentår var det aldrig tal om ett officiellt besök i Sverige. När Reagan tillträdde 1981 hade de svensk-amerikanska förbindelserna varit spända i tio år. Det skulle fortsätta så ända fram till en normalisering 1987 med det första officiella statsministerbesöket i Washington DC sedan Tage Erlanders visit hos Harry Truman 1952.
I de arkiv, dagböcker och biografier som skrivits om Reagan-åren finns texter till ett par radiotal som Reagan höll till nationen. Den 18 oktober 1976 talade Reagan först om läget i Storbritannien och fortsatte sedan med Sverige,”socialistiskt,modelland”. De har, sade Reagan, levt i ett 40-tal år i enlighet med Karl Marx predikningar. Nu, konstaterade Reagan, har regeringen Palme fallit efter 40 år och det tack vare Ingmar Bergman som vill ”lämna Sverige och leva i Amerika”. Inte konstigt, tyckte Reagan, med tanke på att staten krävde att Bergman skulle betala 1,39 dollar i skatt på varje intjänad dollar. ”Ingmar lämnade över sin förmögenhet och stack med bara sin talang”.
I ett annat radiotal sade Reagan att socialismen i Sverige lett till en bytesekonomi, där tandläkaren eller läkaren byter tjänster med snickare eller rörmokare. Det är alltså värre att vara skattesmitare än tjuv eller inbrottstjuv, sade Reagan till det lyssnande amerikanska folket.
Det är kanske tur att Reagan inte behöver uppleva kampanjen inför valet i november nästa år av ny president. På den demokratiska sidan kommer med all sannolikhet förra utrikesministern Hillary Clinton bli demokraternas kandidat. Men som god tvåa återfinns senatorn från Vermont Bernie Sanders, som kallar sig demokratisk socialist och som hyllar de nordiska värdena med välfärd, trygghet och omsorg.
Om Reagan var kritisk mot Sverige kan givetvis detsamma sägas om svenska mediers och politikers syn på Reagan. Han kallades för B-skådespelare och högerspöke. Ulf Nilsson, Expressens ”världsreporter”, skrev att Reagan var en av de mest underskattade av alla presidenter. Han var gammal, den äldste som valts, och gammal är som bekant ett skällsord i vårt land. Han ansågs dum som ett spån – en gammal skådis.
I dag i USA hyllas i republikanska kretsar Ronald Reagan. Många skulle vilja se honom åter som kandidat i ett presidentval.
För övrigt håller jag som hängiven nordist helt med förre talmannen Björn von Sydow, som nyligen vid Letterstedtska föreningens höstmöte efterlyste en nordisk samsyn vad gäller flyktingmottagande och åtgärder för att bekämpa terrorism. Och inte som nu när Danmark anklagar Sverige och Sverige svarar med att anklaga Danmark.