Bo Ture Larsson: Sverige byter fot om Palestina

I regeringsförklaringen sägs att Sverige ”kommer att erkänna Palestina som stat.”

Därmed skulle Sverige överge samordningen med våra nordiska grannländer och EU.

Reaktionen har blivit stark. Det handlar om en utrikesfråga som över tid engagerat svenska folket kanske mer än någon annan, dragkampen om Heliga landet. Frontlinjerna där borta går rakt in i det svenska folkhemmet.

Israel har reagerat negativt på beskedet från Stockholm. Men detta avfärdas som ”väntat” av utrikesminister Margot Wallström. Invändningen att Sverige gör ett soloutspel tycks den nya ledningen i utrikesdepartementet inte bry sig om.

Sveriges linje har hittills varit att det före ett erkännande av staten Palestina måste bli fred mellan Israel och Palestina. Nu skulle tiden enligt statsminister Stefan Löfven vara mogen att göra tvärtom.

Sverige spelade en inte oviktig roll när Israel bildades. En diplomat från Sverige var 1947 med och ritade gränserna mellan en judisk och en arabisk stat i Palestina. Sverige röstade för den delningsplan araberna motsatte sig. Sverige har alltså ett ansvar. Sverige har fortsatt att engagera sig, med åsikter, medling, medverkan i FN-styrkor och miljarder i bistånd till palestinska flyktingar och de gångna tjugo åren uppbyggnad av en palestinsk statsapparat.

Det finns en palestinsk ambassadör i Stockholm, chef för en ”representation”.

Inemot 150 stater har vid det här laget någon form av diplomatiska relationer med Ramallah, Palestinas provisoriska huvudstad. Palestina är medlem eller observatör i en rad internationella organisationer. USA:s veto stoppar Palestina som full medlem av FN, men det är nu i FN:s generalförsamling upphöjt till observatör som ”stat”, inte bara en ”företeelse”.

EU har enats om att erkänna en palestinsk stat, vid ”lämpligt” tillfälle. Några stater hann erkänna Palestina innan de blev med i EU.

Å ena sidan ter sig en palestinsk stat mera avlägsen än på länge. Å andra sidan rullar det globalt på för att erkänna en sådan stat. Motsägelsefullt!

Hittills har Sverige erkänt stater inte för att uttrycka en politisk vilja, utan för att det finns ett folk, ett område samt en makthavare med kontroll över detta område. Det sista saknar helt uppenbart vår palestinska motpart.

Regeringen tillmötesgår nu opinionen inom delar av alliansen, såsom Centern, och i det nuvarande regeringsunderlaget. Där väckte det ont blod när Löfvens försökte uppträda balanserat under det senaste Gazakriget.

När den tvåstatslösning som var de välvilligas mantra 1947 och åter efter sexdagarskriget 1967 riskerar att bli överspelad är det begripligt om någon prövar något drastiskt för att rädda fredsprocessen

Men är Sverige trovärdigt i den rollen?

För vissa är det nog att Sverige retar Israel och röner palestinsk uppskattning. Andra torde beklaga att Sverige överger en viktig diplomatisk princip, och dessutom gör det utan hänsyn till våra närmsta grannländer.