Harald Hjalmarsson beskrev i sin debattartikel på Julaftonen ”Min syn på skattehöjningar” varför han är emot skattehöjningar.
Jag håller fullständigt med Hjalmarsson att skattehöjning inte är lösningen på alla problem. Men att inte höja skatten är inte heller det lösningen på alla problem. Lösningen ligger i stället på ett helt annat plan, nämligen på hur det politiska ledarskapet utövas. I min syn på samhälsutveckling så kan vi inte fortsätta att i huvudsak prioritera hårdvarufrågor. Vi har kommit så långt i utvecklingen mot ekonomiskt välstånd, så det är dags att ta samhällsutvecklingen mot nya höjder. Fokus på mjuka frågor med ett utvecklat förebyggande arbete, ger möjligheten att höja ribban ytterligare. Att i för stor utsträckning fastna i att titta på hur andra kommuner gör, höjer inte ribban nämnvärt i Västerviks kommun. Vill vi nå nya nivåer så tror jag att vi måste göra andra prioriteringar än vad som idag görs.
De kommuner och samhällen som i framtiden kommer att vara ledande och som kommer att må allra bäst, är de som har ett ledarskap som har förmågan att kombinera och integrera mjuka frågor med hårda frågor. Avgörande är vilket fokus som läggs på mjuka frågor och vilken förmåga som det politiska ledarskapet har att kommunicera i en tvåvägs kommunikation med kommunanställda och övriga medborgare. Vidare förmågan hos ledarskapet att skapa och utveckla förtroenden, att se människors behov och möjligheter och att skapa en kultur där det är högt till tak, där man som kommuninnevånare inte behöver känna rädsla när man ifrågasätter.
Det handlar alltså om vilken människosyn som vi i grunden vill ska råda. I den processen måste vi ge alla tänkbara förutsättningar för våra barn och ungdomar, så att de kan utvecklas till empatiska, sociala, kunskapstörstande, allmänbildade, solidariska, kreativa och nyskapande individer. Individer som med en inre kompass i vuxen ålder, i en allt mer global värld, tar över rodret på mänsklighetens resa mot framtiden.
I den rådande ekonomiska situationen, som för övrigt vi politiker helt och fullt är ansvariga för, så har kommunikationen fallerat. Den politiska majoriteten och kommuninnevånarna talar samma modersmål men långt ifrån samma språk. Majoriteten av kommuninnevånarna vill och prioriterar något helt annat än den politiska majoriteten. Frågorna från kommuninnevånarna är många men svaren från politiken är få och ofta oförståeliga. Många med mig förstår inte varför barn, ungdomar och våra äldre skall betala det högsta priset för vuxnas och i det här fallet politikens tillkortakommanden.
Är det väljarnas lott att bara vara betydelsefulla månaderna och veckorna före varje val eller ska man som jag anser lyssna på väljarna också mellan valen?
Barnperspektiv, attraktiv arbetsgivare, nöjda kunder finns som mål och tydliga viljeinriktningar i kommunens styrdokument.
Men hur ser det ut i verkligheten och vad gör vi för att inte ambitionerna i styrdokumenten endast skall bi skådebröd?
Politiken har det senaste året genom en bristfällig och onyanserad kommunikation skapat oro och uppgivenhet bland kommunanställda och väljare, som också spätt på politikerföraktet, vilket inte är till gagn för byggandet av varumärket Västerviks kommun.
Slutligen vill jag önska gott nytt år och som nyårs gåva vill jag ge den styrande majoriteten en kraftfull uppgradering av det kommunala IQ-programmet, med en specialversion där EQ-delen har en mer övergripande roll i kommunikationen mellan mjuk och hårdvara.