Svenska kyrkan överges idag av allt fler. Det officiella Sverige, liksom många av kyrkans egna företrädare, tycks, sorgligt nog, inte bry sig särskilt mycket om denna utveckling baklänges.
Den 15 september är det så återigen kyrkoval. Det är ett val som borde engagera betydligt fler människor än det gör, för det angår oss alla. Oavsett om vi är troende eller inte, så är det kristna arvet och Svenska kyrkan något som präglar oss svenskar sedan århundraden. De kristna värdena har betytt mycket för utvecklandet av den svenska traditionen av humanitet och medkänsla och kyrkan har stärkt vår sammanhållning och gemensamma värdegrund.
Vi kan därför inte och skall inte ställa oss likgiltiga till Svenska kyrkans sjunkande medlemstal. Vi skall inte heller ställa oss likgiltiga när Svenska kyrkan anpassar sig till en alltmer formlös och normlös samhällsutveckling och tonar ned det kristna budskapet. Allra minst skall vi ställa oss likgiltiga till att kyrkan accepterar alla religioner eller kulturyttringar som förenliga med de kristna värdena.
Svenska kyrkan anställer idag imamer. Här i Linköpings stift har man bildat ”Det interreligiösa rådet i Östergötland och Norra Småland”. En av de viktigaste anledningarna till att detta råd bildades 2009 var, enligt dåvarande biskopen Martin Lind, ”islamofobin” i samhället.
Samma anda genomsyrar Linköpings stiftsstyrelses nuvarande styrdokument (antaget den 25 maj 2011). I detta dokument tar stiftet ställning för det mångkulturella samhället och man tar ställning mot vad man kallar ”invandrarfientliga politiska grupper”, som ”vill bromsa och förhindra framför allt utomeuropeisk invandring”. Man talar om främlingsrädsla och man bekymrar sig över att det svenska samhället tycks ha svårt att bejaka att religionen är identitetsskapande. Med religion avses då inte enbart kristendom, som rimligen är vad en kristen kyrka borde stå upp för, utan även islam. I Norrköping arrangerade Svenska kyrkan 2011 en stödaktion för ett moskébygge.
Sjunkande medlemstal, kyrkodöd och brist på respekt för traditionella kristna värden borde bekymra kyrkans företrädare mycket mer än det faktum att många svenskar, och i högsta grad kyrkans egna medlemmar, oroar sig starkt över att islam, en på många sätt våldsbejakande och kvinnoförtryckande religion, breder ut sig alltmer i samhället.
Svenska kyrkan skall vara en kyrka med och i sin tid, men det innebär definitivt inte att den skall acceptera läror som inte är förenliga med den kristna etiken. Svenska kyrkan skall istället vara en kyrka som bidrar till att upprätthålla normer och traditionella gemenskaper och inte, som nu, tonar ned sin kristna identitet. Vi Sverigedemokrater kommer att fortsätta att kämpa mot Svenska kyrkans upplösning och uppgivenhet och dess uppenbara brist på tilltro till de egna värdena och den egna förmågan.