Kenneth Hardy Axelsson skrev en debattartikel om skolan som en lotteriverksamhet. I går replikerade Jan-Peter Brinkby och nu återkommer Axelsson med ett svar.
Om vi nu skall fortsätta med den här pajkastningen, som det lätt blir när man skall föra en debatt i en dagstidning, så vill jag till att börja med att du läser min debattartikel en gång till. Då kan du konstatera att jag skriver, att analysen om vad det är som är fel med skolan funnits utanför skolans väggar. Inte inom. Det är därför jag, med alla mina tankar och åsikter om skolan, har valt att arbeta som politiker för att få en möjlighet att påverka.
Jan-Peter Brinkby, du är välkommen att göra en insats som skolpolitiker. Ställ upp på en lista till nästa val! Då kan du också få möjligheten att förändra och utveckla den skolpolitik som bedrivs i dag. Själv har jag varit skolpolitiker i endast ett år och de som känner mig vet att jag inte sitter med armarna i kors. Jag tillhör dem som inte accepterar att skolan skall få förfalla. Jag har i olika sammanhang, både som förälder och politiker, agerat när mina och andras barn och ungdomar på olika sätt blivit kränkta inom skolans väggar. Om du, Jan-Peter Brinkby, tillsammans med väljarna anser att jag inte sköter mitt arbete som skolpolitiker så ställer jag gärna platsen till förfogande för dig eller någon annan. Jag sitter inte här av personliga skäl. Jag sitter här för mina barns och barnbarns framtid! Men nog om det. Om vi åter skall gå till sakfrågorna håller jag fullständigt med dig om att politikerna ska ta ledningen över skolan, men också ta ansvaret för att tillräckliga resurser i form av både pengar och kompetens tillförs skolan. När det gäller kompetens så handlar det om att höja den verkliga kompetensen och inte enbart den formella kompetensen. Där har vi tyvärr ett stort glapp. Man gömmer sig ofta inom många områden i samhället, inte bara inom skolans väggar, bakom den formella kompetensen. Det är först när den verkliga kompetensen är hög som vi får en konstruktiv utveckling av både skola och samhälle. Utöver verklig kompetens så är det också viktigt att den mellanmänskliga kommunikationen fungerar inom skolans väggar. Och här har vi ett område som verkligen chockerat mig, när jag insett att rak kommunikation är litet av en bristvara inom vissa delar av skolvärden. Allt för mycket åsikter och skitsnack bakom ryggen leder till både svårlösta konflikter och en ohälsosam arbetsmiljö. Situationen inom dagens skola handlar mycket riktigt som du skriver inte bara om att ha bra lärare. Problemen i skolan är istället ett samhällsproblem. Hur ser vårt samhälle ut i dag? Vad är det för information och verklighet som vi vuxna serverar våra barn och ungdomar? Vad är det för verklighet som medierna skapar, exempelvis med alla sina våldsfixerade och kränkande tv-program och datorprogram som leder till en felprogrammering av våra barns och ungdomars hjärnor? Det blir inte lätt att leva i verkligheten med så mycket påverkan av overkligheten. Vilket också får allvarliga konsekvenser i skolan. Vi som är föräldrar måste kommunicera betydligt mer med våra barn och ungdomar och våga sätta oss in i den värld som de lever i. Som det ser ut i dag så är vi inte riktigt med på samma tåg, mot framtiden, som våra ungdomar. Lärarens roll i skolan har övergått från att i huvudsak vara lärare, till i dag att vara lika mycket socialarbetare. Detta ställer helt nya krav på både lärare och lärarutbildningen. Vi har alltså inte råd med att ha oengagerade lärare. Priset blir alldeles för högt. Huvuddelen av alla lärare gör ett mycket bra arbete. De vet att de gör ett bra jobb och oroar sig inte ett dugg för att bli betygsatta. Men för att statusen på lärarjobbet skall höjas måste man få bort svansen av oengagerade och icke lämpliga lärare. Och här kan jag lova att jag har både många föräldrar men också många lärare med mig.