I måndagstidningen intervjuades Gunnar Iselau på Skolverket om vad som krävs för att nå bättre resultat. Och i tisdagstidningen skrev Kenneth Hardy Axelsson, skolpolitiker i folkpartiet, om skolan som en lotteriverksamhet och förde fram förslag om att eleverna ska få betygsätta lärarna. I dag kommenterar Jan-Peter Brinkby synpunkterna från Iselau och Axelsson.
Det är förträffligt att Skolverket genom Gunnar Iselau uttalar sig angående den svenska skolan. Det är ju hans jobb. Vad som känns mindre angenämt är att du, Kenneth Hardy Axelsson, inte utnyttjat din och andras kunskap om vad som är fel i skolan. Du påstår att den kunskapen, eller analysen, funnits länge. Nu blir jag rädd.
Att politiker, tjänstemän, rektorer, lärare, föräldrar och elever (barnperspektiv) tillsammans måste ta ansvar för att vi ska få en skola att vara stolta för, det kan vi ta varandra i hand på. Men vem ska ta ledningen? Jag anser att det är ni politiker som bör ta ledningen av den enkla anledningen att ni är de yttersta ansvariga för skolan i Västervik. Om ni också kunde vara så mogna och ansvarstagande att ni lyfte skolfrågan över partipolitiken och satte upp långsiktiga mål, då är jag övertygad om att vi är på rätt väg. Gunnar Iselau skriver i rapporten Lusten och möjligheten (utdrag från Skolverkets Nyhetsbrev nr 6 2006) att det viktigaste för elevers lärande är behöriga lärare med utbildning i det aktuella ämnet, lärarens arbetsglädje och tilltro till den egna kompetensen, rektorns deltagande i det pedagogiska arbetet och uppdraget som pedagogisk ledare. Ett framgångsrecept börjar tona fram. Rektorer ska vara mer pedagogiska ledare och mindre administratörer. Lärare ska vara behöriga och utbildade i det ämne de undervisare i. Lärare som har en pedagogiskt aktiv rektor är mer positiva till sin arbetssituation. Denna positiva inställning tillsammans med tillit både för den egna kompetensen och rektorns pedagogiska ledarskap gör läraren till en mycket bättre pedagog och måluppfyllare. Om ni på barn- och utbildningsnämnden (BUN) samt barn- och utbildningsförvaltningen (BUF) tror på Gunnar Iselau och hans kollegor på Skolverket i deras slutsatser, så borde ni kunna agera utifrån ovanstående tankar. Om ni är tveksamma så finns det många som tänkt i termer av pedagogik. Vygotskij, Piaget och vår egen Ellen Key är några exempel. Det absolut viktigaste är att BUN och BUF kommer med visioner och tar ledningen. Att skapa engagemang för en bättre skola. Varför inte världens bästa skola? Jag är övertygad om att Gunnar Iselaus "recept" ovan kan leda till mycket hög måluppfyllelse om BUN och BUF kan förankra och implementera dessa tankar. Så kan även andra förhållningssätt. Det viktiga är att ledningen "brinner för idén". För att genomföra nödvändiga förändringar behövs arbetsro. Den infinner sig inte under nuvarande sparbeting på skolan. I min värld är en sparad krona på skolan i Västervik en krona för mycket när måluppfyllelsen är så bedrövlig. För att förändra behövs mod. I samtal med Mats Hugosson, Katarina Andersson och vdm:s folkvalda, samt det jag hört från dig och övriga panelen i debatten som Lärarförbundet anordnade, så känner jag många hjärtan som slår för skolan. Ni vill inte spara, så mycket har jag förstått, men den stora frågan är om ni har mod att ta den nödvändiga ledningen av skolan. Att inte ha någon slags offermentalitet och skylla ifrån er på lärare, föräldrar, elever eller andra, utan att sätta upp höga målsättningar. Det handlar inte om att elever ska betygsätta lärare, utan att skolan i Västervik ska få högsta betyg. Kan vi ta varandra i hand på det?