Informationskrigföring hör man ofta talas om, men hur går det egentligen till? Det finns såklart många alternativ, men ett sätt att arbeta kan vara att med hjälp av historien få till stånd konflikter mellan nationer idag. På så vis kan man även påverka inställningen till den politiska utvecklingen i allmänhet. Detta var den polske statsvetaren och Rysslandskännaren Witold Rodkiewicz budskap vid den årliga Pax Baltica-konferensen i Karlskrona, som hölls nyligen.
Historien i fråga gäller massmorden i det ukrainska landskapet Volynien 1943-44, då tiotusentals polacker mördades. Det är en verklig fråga och en ”svag punkt” i ländernas moderna förhållande, enligt Rodkiewicz.
Sedan 1990 har man i båda länderna ansträngt sig för att nå försoning, men frågan har ändå levt vidare, om än vilande. I Polen har, sa Rodkiewicz, den dominerande inställningen varit att den etniska rensningen av polacker inte var en offentlig eller politisk fråga.
Men vad som har skett under senare år är att frågan har politiserats. Frågor om historiska krigsförbrytelser har rört sig från den politiska periferin till centrum och kommit att sätta spår i den offentliga debatten.
Frågan om massmorden i Volynien har konsekvenser, högst politiska sådana. En är att sympatierna i den pågående konflikten i Ukraina förändras.
Om ukrainarna är Polens historiska fiender, framstår det plötsligt som logiskt att ge sitt stöd till Ryssland; ryska medier för internationell konsumtion rapporterar också om hur dagens politiska ledning i Ukraina har de ukrainska fascisterna – massakerns förövare – som sina hjältar.
Och om en del av dagens Ukraina för ett par generationer sedan tömdes på polacker av ukrainarna, borde också dagens gränser kunna ifrågasättas såsom orättfärdiga. Rodkiewicz beskrev hur ”gränsrevideringar”, tidigare en ickefråga, nu kommer upp allt oftare i kontakten med ryska kollegor.
När det sker i den offentliga debatten börjar sannolikt ukrainarna, å sin sida, att tvivla på polackerna. Så har ett klimat präglat av ömsesidig misstro etablerats.
Hur gick det då till när denna fråga åter blev aktuell? Rodkiewicz beskrev hur olika slags aktörer användes. Personer i den polska periferin började intervjuas i rysk tv, proryska tyckare fick stöd till politiska institut och tankesmedjor – och så kom de så kallade trollen. Dessa troll, som i olika forum på internet kommenterade mycket och aggressivt, kom alltid tillbaka till frågan om hur ukrainare hade dödat polacker.
De olika aktörernas metoder skilde sig åt, men budskapet var det samma i alla kanaler.
Om kampanjen – för en sådan är det uppenbarligen – har haft framgång är en annan fråga. Andelen polacker som har en positiv uppfattning av Ryssland och dess president Vladimir Putin är mindre än motsvarande andelar i andra Natoländer. Opinionsundersökningar visar också att polackerna är mer hökaktiga i förhållande till Ryssland än vad medborgare i andra Natoländer är.
Men även sådant kan förändras. Utvecklingen inom EU kan sätta Polens utrikespolitiska samförstånd under press och leda till ett större intresse för proryska partier. En spelfilm nästa år av den polske regissören Wojciech Smarzovski lär också bidra till att frågan om massmorden i Volynien förblir aktuell.