1 200 miljarder per år - till vad nytta?
I välfärdslandet. Ett högaktuellt projekt i Västervik - och ett rimligt objekt för skattefinansiering?Foto: Claudio Bresciani/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Martin Borgs ärende är politiskt. Han var presschef för moderaterna under 2002. I valrörelsens slutskede fick han beskedet att han drabbats av cancer. Han fick lämna valet åt sitt öde och i stället ägna all kraft och energi åt att besegra sjukdomen. När Martin Borgs lades in på avdelning M74 på Huddinge sjukhus väntade hans hustru deras andra barn.
Människor som kliver upp varje morgon, arbetar och betalar skatt såg till att det fanns cancervård som fungerade. I vissa fall är det uppenbart att skattepengar hamnar där de gör nytta.
Dessvärre är motsatsen inte mindre vanlig.
För den som sett filmen 1 200 miljarder är det lika uppenbart att skattepengar slösas bort på en massa dumheter, som medborgarna själva inte har något intresse av. Oavsett om det är biltullar i Stockholm, ett slipstensmuseum i Orsa eller massiva propagandakampanjer för att få mammor och pappor att vara föräldralediga efter politiska jämställdhetsmallar, finns det ett glapp mellan den förledande välfärdsretoriken och hur välfärden i själva verket tar sig ut.
Som dokumentär placerar sig Martin Borgs verk i samma genre som alster av amerikanska filmare som Michael Moore och Morgan Spurlock. Men skillnaden är att där Moore och Spurlock kan välja bort den företeelse de kritiserar, tvingas Martin Borgs att betala skatt i Sverige, även efter det att han har visat hur pengarna används.
Med absurda exempel, visade i bild, och ett ärligt, nästan naivt sätt att närma sig problemen, blir det tydligt att skatter i grund och botten inte handlar om pengar. Skatter är inte ett tillväxtinstrument eller något som kan generera arbetskraftsutbud eller på egen hand skapa välfärd. Skatter är människors tid som tas i anspråk för andras privata eller kollektiva syften.
Så mycket större respekt förtjänar alla de som med sitt arbete gjort det möjligt för staten att driva in dessa skatter. Den respekten ser vi inte mycket av i dag. Vilka behandlas i själva verket mera respektlöst än skattebetalare? Till den grad att flertalet berövas två tredjedelar eller mer av sin inkomst.
Det vore inte kul för Sverige vore om filmen blev en exportsuccé, vilket den förvisso borde få bli. Det lilla landet uppe i norr där politikerna tar hand om mer än hälften av allt som produceras och där den offentliga makten bränner skattepengar på ditten och datten, som ingen efterfrågar, mer än förvirrade byråkrater och gynnade särintressen. Inte skulle det bli mycket kvar av bilden av Sverige som ett modernt, effektivt och väl fungerande välfärdsland. Men gissningsvis nyttigt för Sverige.
Det är Skattebetalarnas förening som finansierat filmen, och det borde vara väl investerade pengar för den som vill ha en mer principiell debatt om skatterna i Sverige. Det är omöjligt att tro att skattesänkningar hotar välfärden för den som har sett filmen 1 200 miljarder. Just därför förtjänar den spridning, det handlar om att vitalisera demokratin genom upplysning.
Titeln? Jo, det är den summa som svenska folket betalar i skatter. Varje år.