Åland en symbol för freden
Fredssymbol. Åland har länge fungerat som en symbol för fred och har sedan femton år tillbaka ett eget fredsinstitut. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu framstod det symboliska värdet allt tydligare för ålänningar och åländska politiker. Flera regionala och internationella konferenser ordnades senare på Åland. Politiker och tjänstemän från regioner i konflikt visade också stort intresse för Åland, vilket helt enkelt skapade behov av mer information och systematisk kunskap om Åland. Detta var en bidragande orsak till grundandet 1992 av ett fredsinstitut. Institutet är en politiskt och religiöst obunden stiftelse med bidrag från bla Ålands landskapsregering och Mariehamns stad.
Nu med 15 år på nacken tittar fredsinstitutet framåt. Fredsinstitut har anställt ny direktör. Docenten i folkrätt vid Uppsala universitet Sia Spiliopoulou Åkermark vill som ny direktör starkt betona forskningsfrågorna. Ett forskningsprogram för 2007-2008 har tagits fram och är nu föremål för intern diskussion och beslut. I styrelsen ingår bla förre finländske utrikesministern Pär Stenbäck förra lantrådet Roger Jansson och docenten Kjell -Åke Nordquist vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet. Ordförande i styrelsen är talman Barbro Sundback.
I forskningsprogrammet sägs att institutet även fortsättningsvis skall verka inom fältet "säkerhet, minoritetsskydd och autonomi". Vad gäller säkerhet skall forskningen belysa frågor om militär säkerhet och mänsklig och social säkerhet. Det sägs i programmet att Ålands demilitarisering och neutralisering fortfarande är i behov av analys och bevakning i ljuset av nya säkerhetspolitiska situationer och det europeiska och multilaterala säkerhetssamarbetet. Vad gäller autonomi finns fortfarande frågor om de autonoma öarna Åland, Färöarna och Grönland som det behöver forskas kring men också frågor om viss autonomi för samerna. Och frågan om minoriteter är en av de mest brännande efter andra världskriget. För Norden är frågan viktig hur man kan förena ett egalitärt välfärdssamhälle med ett erkännande av kulturell specificitet och stöd för språk och identitet.
Nya direktören pekar på sakfrågor som kan ingå i fredsinstitutets projekt framöver. Några exempel :
Ålands och andra autonomiers deltagande och inflytande i EU.
Språkpolitik kring Östersjön.
Minoritetsskydd och deltagande i Norden.
Det åländska exemplets beståndsdelar.
Ålands fredsinstitut brukar då och då få också kritiska insändare i de bägge åländska dagstidningarna. Under sommaren 2007 förekom i en av tidningarna anonyma mycket kritiska insändare, som klart ifrågasatte värdet av institutets verksamhet. Insändarskribenterna föreslog att all offentlig finansiering till institutet skulle dras in.
Insändarna fick Ålandstidningens chefredaktör Niklas Lampi att ta till orda. I en av insändarna hade medlemmar i styrelsen för fredsinstitutet rent av kallats tokvänster.
Chefredaktören menar, att insändarna ger en onyanserad bild av verksamheten. "Att avfärda hela verksamheten som mörkrött flummeri är att göra lätt för sig. Åland kallar sig fredens öar. Få har gjort lika mycket för att fylla den frasen med innehåll som fredsinstitutet". Ytterligare ett tecken på det finner chefredaktör Lampi i rekryteringen av Sia Spiliopoulou, folkrättsdisputerad som ny direktör. Hon har publicerat böcker om minoriteter och autonomier. Lampi tycker att fredsinstitutet är på rätt väg "även om hela sträckan ännu inte avverkats".
Kolumnen
Bertil Jobeus