Alkoholpolitik som motvekar missbruk
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla är överens om att alkoholen inte är en vara som kan jämföras med alla andra. Att dricka öl, vin och sprit innebär alltid vissa risker men dessa varierar mellan olika personer beroende på hur mycket de dricker och varför. Till bilden hör att yngre personer är mer utsatta än äldre och att kvinnor är mer sårbara än män. Orsakerna är fysiologiska.
Alkoholen ingår i de flesta människors umgängesseder och är en del av vår kulturmiljö. Det finns knappast någon som pläderar för ett förbud. Däremot råder stor samstämmighet om att alkoholen måste hanteras med måtta och varsamhet.
Till alkoholens mörka sidor hör dess svåra ekonomiska konsekvenser. Ekonomen Anders Johnson beräknar att den kostar det svenska samhället 160 miljarder kronor årligen sedan alla intäkter räknats bort. En betydande del av priset betalas av landstingen och kommunerna. Missbruket innebär ett stort tryck på sjukvården och att vårdköerna förlängs.
Kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för socialtjänst och missbrukarvård. Det är dryga poster i den kommunala budgeten.
Det förebyggande arbetet måste lyftas fram i ännu större grad än vad som nu sker. Inom kommunerna är skolornas personal och fritidsledarna viktiga aktörer. Detsamma gäller alla dem som ideellt arbetar i idrottsföreningar, barn- och ungdomsorganisationer. Således finns det många som i sin yrkesmässiga eller ideella verksamhet når ungdomar och kan påverka tonåringar i riskzonen. Till elevhälsans och socialtjänstens viktigaste uppgifter hör att tidigt upptäcka och att snabbt åtgärda.
Särskilt stor uppmärksamhet måste ägnas de barn och ungdomar som växer upp i vålds- och missbruksmiljöer. Hela Människan, som bedriver sitt sociala arbete på kristen grund, beräknar att mer än ett par hundratusen barn växer upp i hem där någon av föräldrarna är missbrukare.
Flera alkoholpolitiska strategier måste kombineras. Det förebyggande arbetet har redan berörts. En annan framgångsväg är att hjälpa dem som redan hamnat i missbruk. Slutligen intar den övergripande och långsiktiga alkoholpolitiken en central roll.
Efter Sveriges inträde i EU har den svenska alkoholsituationen kraftigt försämrats. De nu gällande reglerna för införsel av alkohol från annat EU-land medverkar utan tvivel till växande bekymmer och till ökad kriminell alkoholhantering. Det råder oenighet och osäkerhet om vad som bör göras. Eftersom alla är ense om problemets svårighetsgrad finns det dock möjligheter att fortsätta en förutsättningslös diskussion om mål och metoder.
EU:s grundläggande fördrag innehåller artiklar som möjliggör en strängare hantering av alkoholen. Där sägs att varor som utgör en fara för människors liv och hälsa kan bli föremål för begränsningar. EU:s hantering av det svenska snuset visar att ingrepp är möjliga.
Svensk alkoholpolitik måste utformas så att den motverkar missbruket och främjar människornas trygghet. Inga barn och ungdomar skall behöva växa upp under så svåra förhållanden att deras framtid äventyras. Det är nödvändigt att alkoholpolitiken får ett aktivt stöd av folkets flertal. Social information, opinionsbildning och folkbildningsarbete är nödvändiga inslag.
DEBATT
Anders Andersson är landstingsråd och ordförande i landstingsstyrelsen. Marianne Brandén är Rädda Barnens distriktsordförande och tidigare länsstyrelsens socialdirektör. Anna Hedh är kommunpolitiker och EU-parlamentariker. Göran Häggfors är kommunalråd och landstingsfullmäktiges ordförande. Kjell E Johanson kommunpolitiker och ordförande i Kalmar läns nykterhetsförbund. Lisbeth Lennartsson är kommunalråd och ordförande i Ökraft.