Allians för social nedrustning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta löser vi med kortare ersättningsperioder, högre avgifter och så lägger vi det på fackets ansvar att ordna nya jobb. Vips har vi löst hela det arbetsmarknadspolitiska spelet.
Det är beklämmande att se med vilken naivitet som alliansen i sin rapport ska lösa problemet med arbetslösheten. Med en utgångspunkt om att alla fuskar och får det för bra rent ekonomiskt när de har a-kassa, ska de låta hela a-kassesystemet genomgå ett stålbad.
I detta nu märker vi att politikerna själva sannolikt aldrig varit i behov av a-kassa.
De verkar i varje fall inte ha en aning om vilka ekonomiska nivåer som de flesta löntagare lever på när arbetslösheten väl uppstått.
I sin egen rapport vill alliansen höja arbetskravet till minst 80 timmar i månaden, alltså halvtid, för att få rätt till a-kassa. Ersättningen ska grundas på de senaste tolv månadernas arbete, istället för som nu, sex, och de vill göra försäkringen obligatorisk.
Man säger också att statsmakterna finansierar 90 procent av kassan och att varken arbetsgivare eller arbetstagare är med och finansierar den direkta kostnaden för om arbetslösheten ökar. Därför vill man höja avgiften från dagens 90 kronor i månaden till maximalt 390 kronor i månaden.
Plötsligt läggs ansvaret på arbetstagarna. Ansvar för att varken arbetsgivare eller regering klarar att öka sysselsättningen. Det finns ingen rim och reson i tänkandet. Egenavgiften ska dessutom variera med svängningarna i hur många arbetslösa det finns. Hög arbetslöshet, hög avgift och tvärtom.
Man säger också att "De fackförbund som är ytterst ansvariga för arbetslöshetskassorna får också incitament att se till att arbetslösheten hålls tillbaka och minskar", slut citat.
Mellan raderna betyder det att vi ska hålla löneutvecklingen nere för att "trygga" en tillväxt av nya arbetstillfällen. Vilket knappast är skälet till den höga arbetslösheten.
Alliansen vill begränsa ersättningsperioden till 300 dagar. Efter 200 dagar vill man trappa ned ersättningen från 80 till 70 procent. Dock med undantag att de som har försörjningsansvar för barn, som får perioden utökad till 450 ersättningsdagar.
Taket för dagpenningen ska sättas till 680 kronor per dag med en miniminivå med 320 kronor, precis som i dag. Men bara fem dagar per vecka är ersättningsgrundande.
De politiker som med berått mod kan ställa sig upp för att påstå att drygt 14 000 kronor i månatlig a-kassa skulle göra att svenska folket avstår från förvärvsarbete, måste vara ovanligt korkade. Beloppet gäller förutsatt att individen tjänat mer än 18 000 kronor under sitt förvärvsarbete. Ta exemplet med en ensamstående med ett eller två barn, tjänar 15 000 och blir arbetslös och får 12 000 i ersättning. Före skatt, visserligen. Men, en helt fantastisk summa!? Eller?
Personen i fråga lägger omedelbart ner alla tankar på att fortsätta förvärvsarbetet eftersom 12 000 kronor skulle jämföras med en lottovinst!?
Vem som helst, som tänkande individ, begriper orimligheten i detta, men problemet är att politikerna inte verkar göra det.
Vad är då fördelen med alliansens förslag?
Möjligen den att det slutgiltiga ansvaret förflyttas från staten till den enskilde - och ytterst kommunerna. För många av våra arbetslösa kommer det bara finnas en enda utväg - socialbidrag.
Är det värt det?
DEBATT
Bert Gustafsson är ordförande för Sif Småland.