Alliansen eller ingenting
Händelslöst landsmöte. Som väntat fattades det inga särskilt revolutionerande beslut på folkpartiets landsmöte, som avslutades på söndagen. Beträffande arbetsrätten - som är en stridsfråga även i folkpartiet - slutade en livlig debatt med att landsmötet bestämde sig för att inte kräva några större förändringar.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var synd. Om de förändringsvilliga, företrädda bland andra av riksdagsledamoten Carl B Hamilton, hade vunnit hade centerpartiet haft en viktig allierad i frågan, och chansen att påverka moderaterna hade ökat. Nu blir det allt tydligare att vi inte ska förvänta oss att regeringen fattar några beslut som inskränker fackets privilegierade ställning på arbetsmarknaden.
I övrigt var landsmötets politiska innehåll föga upphetsande. Bland de mera pikanta inslagen i mediauppmärksamheten fanns dock en debatt artikel i DN på fredagen Den var skriven av den folkpartistiska kommunstyrelseordföranden Staffan Werme i Örebro och hans miljöpartistiska kommunalrådskollega Fredrik Persson.
Den som - trots Allianssamarbetet - fortfarande hyser tvivel på folkpartiets pålitlighet som borgerlig koalitionspartner fick mycket vatten på sin kvarn i den artikeln. Werme och Persson - som samarbetar i en bred koalition i Örebro - tycker nämligen att det är dags att söka samarbete över blockgränserna och att folkpartiet och miljöpartiet har mycket gemensamt.
Deras utspel påminner oss om att inte heller folkpartiet alltid och överallt är en självklar borgerlig samarbetspartner. Därför är Alliansen så viktig. Den låste in de fyra partierna i ett formaliserat samarbete där de politiska kostnaderna för den som väljer att hoppa av söka andra samarbeten är så höga att de är avskräckande. Den som hoppar av Alliansen betraktas helt enkelt som en illojal svikare. Det kan låta hårt, men om Alliansen ska en chans att överleva valet 2010 så måste alla vara med på tåget så att väljarna vet vad som gäller. Antingen samarbetar man i Alliansen eller också hamnar man i den politiska kylan. Det är skönt att även de flesta folkpartister tycks ha insett det.