Semestern lackar mot slutet och vi återvänder till jobb och studier från vår ledighet.
Politiskt har Alliansen lyckats balansera den oro som finns ute i Europa och USA med en stram och stark ekonomiskt förd politik. En politik som i längden betalar sig då vi svenskar inser att den kommer lindrigare undan jämfört med de flesta andra. Oppositionens övertag är inte så stort så här långt före ett val och de är mer splittrade än någonsin.
Är då samhällsbygget till fullo färdigt? Kan Alliansen slå sig till ro och gå över i en förvaltande fas?
Nej tvärtom nu är det dags att lägga i en högre växel. Växeln som ska se till att få bort ungdomsarbetslöshet och utanförskap. Vår i särklass största utmaning och som måste hanteras nu!
Ungdomar är i dag om inte bättre så i alla fall längre utbildade än någon annan generation tidigare. Ändå är tröskeln större än någons inför klivet ut i vuxenvärlden.
Skolpolitiken har under decennier nedprioriterats och avsaknad av en nationell strategi, borttagande av betyg och allmänt flum har gjort att kunskapen blir allt sämre och allt fler går ut skolan utan kompletta betyg.
Samtidigt står industrin utan kvalificerad arbetskraft och flera företag startar egna intensivutbildningar för att fylla luckorna. Svetsare, CNC-operatörer, byggjobbare och ingenjörer saknas men det finns gott om nagelskulptörer och reseledare. För att möta utländsk konkurrens behövs både utbildade teoretiker som är pratiskt lagda på arbetsmarknaden.
I år har ansökningarna till högskolorna varit högre än någonsin. Samtidigt har antalet platser dragits ned. Potentiella ingenjörer med högsta meritvärde kommer inte in på utbildningar. Har inte regeringen känt till i ungefär 20 år att kullarna runt 1993 är större än någonsin? Här borde en del i administrationen få nya jobb.
Med en arbetslöshet på 25 procent försenas introduktionen i vuxenlivet. Man kan inte skaffa eget boende, man kan inte ta lån i bank och familjebildningen sker allt senare. Som en konsekvens flyr flera tusen av arbetsvilliga unga svenskar landet och flyttar utomlands, däribland till Norge.
Vad är det som gör att en ung välutbildad svensk kan välja mellan flera olika jobb i vårt västra grannland men knappt lyckas få ett sommarjobb i sitt eget?
Vad är det för politik som förs där borta men som saknas här hemma? Det är dags att Alliansen tar tag i dessa strukturella problem som finns annars har vi inga generationer kvar som kan ta över när nu fyrtiotalisterna ska börja åka Harley Davidsson på heltid.
Det är dags att utmana gamla sanningar. Kan det vara så att Lagen om Anställningsskydd cementerar arbetsmarknaden och håller ute ungdom från ett inträde? Ingen vill röra på sig och otrivsel skapar sjukskrivningar men man har kvar sin anställning. Kan det vara så att ingen eller liten lönespridning gör att företagen inte har råd eller törs anställa oerfaren ungdom och därför tvingas gå på säkra kort?
Arbetsmarknadspolitiken behöver reformeras och Alliansen måste ta tag i situationen. Inför allmän a-kassa och skrota LAS.
Lika trögt är bostadsbyggandet som aldrig tycks ta fart i Sverige. Fyrtiotalisterna bor i villor och bostadsrätter men ungdomen tvingas till andra- och tredjehandskontrakt. Beror detta på strukturella problem?
Kan det vara så att hur en bostad får se ut är detaljreglerat in absurdum? Inga avvikelser får ske mot svensk byggnorm och detta driver kvadratmeterkostanden i höjden. Kan det vara så att byggandet sker i ohelig allians med ett fåtal aktörer på marknaden? Kan det vara så att en starkt protektionistisk facklig part gör byggsektorn ineffektiv? Spräng oligopolet, luckra upp lagstiftningen, sälj ut allmännyttan och tillåt fler byggföretag ta plats. Då får vi också bostäder. Så ta och lägg i en ny växel, Alliansen.