Alliansen skulle sagt nej till mp från början
De två dyraste mandaten i landstinget.Foto: Mattias Ahlm och Mats Holmertz
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur pass allvarligt menade miljöpartiets förhandlingar med de borgerliga partierna var är svårt att säga - klart är dock att miljöpartiet njöt storartat av att hålla alla på halster in i det sista. Sådant får ett litet parti att känna sig stort och betydelsefullt.
Den som till äventyrs tror att miljöpartiets beslut byggde på principiella sakpolitiska överväganden bör läsa lördagens Västerviks-Tidningen en gång till. Där förklarar nämligen Akko Karlsson från Västervik, som har ett av de två miljöpartimandaten i landstingsfullmäktige (det andra har Ann Hellenborg från Kalmar) på ett alldeles oerhört tydligt sätt vad som fick miljöpartiet att tippa över åt vänster, och det handlade inte om politik. Utdelningen i politiska poster var det som avgjorde. Socialdemokraterna och vänsterpartiet bjöd nämligen högst i auktionen om de två miljöpartistiska rösterna i landstingsfullmäktige. Och de bjöd inte måttligt.
Miljöpartiet får en landstingsrådspost, vice ordföranden i Regionförbundet och en politisk sekreterare på deltid.
Det må man säga är ordentlig utdelning för ett parti som fick 3 procent av rösterna och 2 av 67 mandat i landstingsfullmäktige!
Så utmärkt att de borgerliga partierna till slut hoppade av detta ovärdiga köpslående. En landstingsmajoritet - och en extremt bräcklig sådan dessutom - är inte värd ett miljöpartistiskt landstingsråd. Något socialdemokraterna och vänsterpartiet sannolikt också kommer att upptäcka, om inte annat så när miljöpartiet bestämmer sig för att rösta med de borgerliga om alternativa driftsformer och entreprenader i landstinget. "Redan i början av förhandlingarna gjorde vi klart att vi inte låser oss vi något block, utan kan söka samarbeten åt andra håll också i de frågor vi vill" säger Akke Karlsson till Västerviks-tidningen. Kan den politiska principlösheten uttryckas tydligare? Vad hon egentligen säger är nämligen att miljöpartiet högaktningsfullt kommer att strunta i sina koalitionskamrater när och om de får lust. Vem vill samarbeta på sådana villkor?
Alltför många, tycks det. Det är svårt att släppa taget om makten och de borgerliga partierna var inget undantag. Genom att fortsätta att förhandla med miljöpartiet har de fyra borgerliga partierna successivt höjt priset för majoritetskoalitionen. Om de borgerliga partierna direkt efter valet i stället sagt att det får vara - miljöpartiet är i allt väsentligt ett vänsterparti och vi är inte intresserade av koalitionssamarbete med dem eftersom vi vet att det kommer att bli dyrt och dåligt för länsborna - så hade den här situationen förmodligen inte uppstått.
Om miljöpartiets enda chans till påverkan från början legat i koalition med socialdemokraterna och vänsterpartiet hade deras två mandat kanske inte kostat en landstingsrådspost, ett viceordförandeskap i Regionförbundet och en politisk sekreterare. För vart skulle de ha gått om socialdemokraterna och vänstern sagt nej till deras krav?
Nu sitter socialdemokraterna med Svarte Petter. Återstår att se hur länge det håller.