Två år efter den israeliska militäroffensiven i Gaza släpper Amnesty International en rapport – ”Time to address impunity” – med en uppdatering av läget. Man konstaterar att det 50 dagar långa angreppet sommaren 2014 kostade 1 462 civila palestinier, varav 551 barn, och sex civila israeler, varav ett barn, livet. Skolor, sjukhus, vatten- och avloppssystem, jordbruk och företag över hela Gaza skadades eller förstördes liksom Gazas enda kraftverk. Mer än 18 000 hus raserades helt eller delvis vilket gjorde runt 100 000 personer hemlösa.
Enligt Amnesty begick både Israels armé och palestinska väpnade grupper krigsbrott under konflikten. Totalt har endast tre israeliska soldater straffats för olika småbrott – trots hundratals vittnesmål om svåra övergrepp. Speciellt pekar Amnesty på händelserna den ”Svarta fredagen” då minst 135 civila, varav 75 barn, dödades i en orgie av våld efter tillfångatagandet av en israelisk soldat, och den riktade flygattacken mot lekande barn på stranden i Gaza där fyra pojkar dödades mitt framför ögonen på den samlade världspressen. På den palestinska sidan pekar Amnesty på okontrollerad beskjutning med raketer mot civila israeliska områden, och avrättningar av palestinier anklagade för samarbete med Israel.
Amnestys ambition att värna mänskliga rättigheter är säkert äkta, men i fallet Gaza går man vilse.
Dels är de upprepade striderna Israel/Gaza inte någon konflikt mellan jämbördiga parter utan i stort sett oprovocerade angrepp av en av världens starkaste militärmakter mot en i huvudsak oskyddad civil befolkning. Den oerhört ojämna militära styrkefördelningen mellan ”parterna” avspeglas i förlusterna i människoliv, där i stort sett alla civila offer återfinns på den palestinska sidan. Dels är de palestinska vapnen – till skillnad från de israeliska – så dåliga att man inte kan sikta på någonting alls och hoppas att träffa. Man siktar alltså inte, till skillnad från israelerna, på civila mål. Eftersom ingen hittills föreslagit att palestinierna bör utrustas med mer moderna precisionsvapen blir Amnestys slutsats rimligtvis att palestinierna helt måste avstå från att försvara sig om man inte vill riskera att begå krigsbrott. Detta är givetvis en helt ohållbar ståndpunkt.
Amnestys rapport om Gaza tillför ingenting nytt. Om man nu ändå vill försöka komma till rätta med den humanitära katastrofen i Gaza är det hög tid att ta itu med de problem som ytterst är orsaken – Israels ockupation av Palestina, de ständiga och systematiska övergreppen mot palestinierna och den nu åtta år långa olagliga blockaden av, och upprepade angreppen mot, Gaza – och försöka få de mest ansvariga israeliska ledarna, och deras sponsorer och apologeter, lagförda inför förslagsvis Internationella Brottmålsdomstolen i Haag. När får vi se ett sådant initiativ från Amnesty?