Frågan om en ny regional indelning väcktes i Mats Svegfors ansvarsutredning. Bakgrunden är att urbanisering koncentrerat befolkning och ekonomisk aktivitet. Bättre kommunikationer, fysiskt och IT, innebär också att befolkning, produkter och information rör sig över allt större territorier. Områden växer fram där olika kommuners ekonomiska aktivitet territoriellt hänger samman. Dessa så kallade arbetsmarknadsregionerna blir färre och större. Från 187 år 1970 till 72 i dag och prognosen för 2030 är 54.
Den moderna ekonomin möter en föråldrad och fragmenterad karta. Föråldrad för att indelningen i län/landsting är från 1600-talet. Då styrde skillnader i fysisk geografi - skog, slättland, kust - regionernas huvudsakliga ekonomi. Fragmenterad för att statens 109 myndigheter med territoriellt organiserad verksamhet ofta har skilda gränsdragningar. Befintliga kartor förhindrar uppkomsten av en stark territoriell samsyn hos beslutsfattarna. Samsynen behövs för att förvaltning och politik bättre ska kunna stödja dagens regionala ekonomier.
Att landet är rätt organiserat blir än viktigare när globaliseringen ger hårdare ekonomisk konkurrens mellan olika regioner. Svenska regioner ställs i framtiden mot danska, kinesiska, eller andra. Endast med en effektiv förvaltning har våra regioner en chans att leverera den goda tillväxt en välfärd i världsklass kräver. Därför är det är så angeläget att få en ny indelning på plats. En indelning som resulterar i vitala regioner.
En signal om hur statlig makt och resurser ska föras till regionerna saknas. Vitala regioner måste få självständighet och makt. Överföringen måste baseras på den logiska principen om att verksamheter ska ske på lägsta effektiva nivå.
I stället har regionfrågan reducerats till att "lägga pussel" med befintliga landsting, och därmed indirekt till hur vi på bästa sätt konsumerar sjukvård. Tyvärr. Sjukvården är inte oviktig, men huvudfrågan måste ändå vara hur vi bygger en långsiktigt hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft. Hur skapar vi i framtiden de resurser vår välfärd ytterst vilar på? De naturliga byggstenarna för att få fram vitala regioner är de befolkningsmässigt största arbetsmarknadsregionerna. Forskningen visar att ju större region desto högre tillväxt och desto robustare i tillfälliga kriser.
För oss i Kalmar län erbjuds bara ett valalternativ, Region Sydsverige - Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar. Jag hade hoppats på flera.
Smålands landskaps- och länsgräns i syd och väst har alltid legat fast, här gick förr riksgränsen mot Danmark. I norr är det annorlunda. Från 1370 fanns här länet Stäkeholm, med områden på bägge sidor nuvarande länsgräns. Länet styrdes från det som i dag är Stegeholms ("Stäkeholms") slottsruin i Västervik. Lagen i länet var Östgötalagen, inte den småländska, vilket visar på en stark anknytning norrut. När länet 300 år senare försvann hamnade Tjust i Småland och Ydre och Kinda i Östergötland, men en egen identitet levde kvar. Runt 1860 röstade riksdagen om att åter upprätta ett län i norra Småland. Förslaget föll. Som en eftergift bildades Kalmar läns norra landsting. Kalmar län blev unikt genom att som enda län i landet ha två landsting. Styrkan i anknytning till en Kalmarbaserad administration har över tid alltså varierat rejält.
Kommunerna i norr har starkare ekonomiska band med landets fjärde största arbetsmarknadsregion Linköping/Norrköping, än med Kalmar. Arbetspendlingen från Vimmerby och Västervik är större norrut än söderut. Här finns den naturliga destinationen för inköp av sällanköpsvaror, med exempelvis närmaste IKEA. En av Tjusts största grupper av fritidsboende är östgötar. Från Västervik är det tio mil till Linköping, men drygt 40 till Malmö.
Ska de nya regionerna fungera, så måste de ha folklig förankring och legitimitet. De ska helt riktigt växa fram underifrån. För oss moderater har det då känts otillräckligt att stanna vid enbart landstingsfullmäktiges perspektiv. Vi låter varje kommun ta ställning, utifrån medborgarnas önskemål. Vad som måste styra tillhörigheten är svaret på de centrala frågorna. I vilken region får våra kommuner och orter störst chans till utvecklingskraft? I vilken riktning har vi störst möjlighet att uppnå den viktiga territoriella samsynen? Är det där den befolkningsmässiga tyngdpunkten ligger närmast, eller där den ligger längst bort? För väldigt många av oss i norra Kalmar län är svaret i det närmaste självklart. Och det ligger ingen historisk dramatik i det.