Ja så var det dags igen för en drabbning emot oss i Överum. Det hela handlar om att högstadiet i Överum få , från och med höstterminen 2014, får en minskad elevpeng, eftersom det blir färre elever. Detta kommer att ge konsekvensen att man inte har råd att ha lärare anställda på samma procent som i dag.
Då frågar jag de politiker som sitter i beslutsfattande possitioner ; hur tänker ni nu? Ska landsbygdsskolor inte kunna finnas kvar längre? Ska elevpengen stjälpa en redan skör skola? Jag minns att ni lovade oss i Överum att vi skulle få ha kvar vårt högstadium tills en ny skola står klar i Gamleby! Måste man inte då försöka hålla kvar vi detta, speciellt nu då risken finns att vi inte kommer att ha kvar lärarna då de ej vill jobba 50-60 procent? Vem klarar sig på den lönen?Kan man inte gå in med extra pengar för att hjälpa, den tid vi har kvar på vårt högstadium?
Jag är besviken på alla dessa negativa saker som hela tiden drabbar oss här. Var det inte en levande landsbygd vi skulle kämpa för? Våra elever kommer att känna en mindre arbetsglädje om de lärare som de känner och har förtroende för, kanske blir tvungna att söka annan tjänst. Det måste även kännas för de lärare som jobbar, detta avspeglar sig i arbetet, trots att man ska vara profissionell i sitt yrke.
Jag förstår att det inte bara är vi i Överum som kommer att drabbas av minskat elevantal, men varför sparka på den som redan ligger kan man ju undra?
Jag tycker att ni som sitter med makten ska tänka riktigt ordentligt i denna fråga. Vrid och vänd på pengarna så ska ni se att det måste finnas några extra slantar som ni kan lägga på oss. Tänk på barnen, tänk på deras syn på landsbyggden. Ska dom få en bild av att man inte ska kunna ge sina egna barn en trygg uppväxt på en mindre ort? Om man hela tiden minskar ner på allt, så blir det inget kvar. Denna ekvation är så enkel att ni politiker också klarar av att räkna ut det! Jag kan undra om våra barn har samma värde som de i storstäder?
I UNICEF Barnkonvention står att läsa: ”Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras”. Så lyssna på barnen och se till deras bästa. Titta inte jämt i plånboken för att se vad ni kan spara, utan titta istället efter småslantarna ni kan ge!