Det går en tydlig skiljelinje i svensk politik. Mot alliansens politik för ansvar och fler jobb står en splittrad opposition utan ledarskap. Löften om allt till alla utan ekonomisk täckning är helt enkelt inte att ta ansvar för Sverige, särskilt i svåra ekonomiska tider som dessa. Avskräckande exempel på hur det kan gå till finns många i de av socialdemokrater styrda länderna runt Medelhavet.
Sverige är i dag ett av de få länderna i Europa med balans i sin ekonomi. Medan vi i Sverige diskuterar vilka satsningar vi ska göra i framtiden, är nedskärningar faktum i många av våra grannländer. Eftersom vi lever i ett litet exportberoende land påverkar emellertid den internationella krisen även oss här hemma. Därför behöver vi föra en politik som tillåter oss vara delaktiga när viktiga beslut fattas i Europa, men att vi håller oss från den europeiska skuldfällan samt upprätthåller arbetslinjen i ett sammanhållet Sverige. Det är nämligen bara genom en stark arbetslinje som vi kan värna välfärden och garantera att den inte blir en tillfällig förmån.
Mot denna politik står en vingklippt och splittrad opposition utan ledarskap, där bristen på egna politiska förslag har ersatts av storslagna löften utan ekonomisk täckning samt högljudd retorik. Men politiken för fler i arbete fattas alltjämt. Det gamla arbetarpartiet har helt enkelt lämnat walk-over i jobbpolitiken i tider som dessa när upprätthållandet av en stark arbetslinje som viktigast. Den svenska vänstern vill nämligen att folk ska arbeta mindre samt förbjuda bemanningsföretagen. Socialdemokraterna vill chockhöja avgifterna för att ha unga anställda med 50 procent, de vill höja krogmomsen samt försämra och skära ned i de populära Rot- och Rut-avdragen. Därtill vill Socialdemokraterna även höja skatten för sjuksköterskan i Gamleby, rörmokaren i Gullringen, åkaren i Gullaskruv, handlaren i Gullabo och läraren i Gårdby. Det är en ansvarslös politik som hotar såväl jobben som de offentliga finanserna.
Med anledning av detta vill vi fråga Krister Örnfjäder hur Socialdemokraterna tänkt sig att fler arbete kan skapas genom att göra det mindre lönsamt att arbeta, fördubbla kostnaden för att anställa unga, säga nej till reformer för fler jobb i hotell- och restaurangbranschen samt halvera både Rut- och Rot-avdraget?