Äntligen i Almedalen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tidigare har Persson nöjt sig med att framträda på enstaka presskonferenser. Valåret 2006 kunde han bara inte prioritera sin semester framför chansen att ange tonen under Visby-veckan. Man kan tänka sig vilket eftermälet skulle bli efter det valnederlag som hotar om Persson hade valt att ligga lågt under denna viktiga del av valrörelsen.
Vid presskonferensen före sitt tal sa han att han egentligen inte gillar Visbyveckan. Och i tidningen Expressen säger han att "Det är för konstlat, hysteriskt och uppskruvat."
Visbyveckan, detta "event" för att tala PR-språk, började med Olof Palme på ett lastbilsflak. Det har vuxit. Kanske blir det så stort att det självdör. Perssons kritiska inställning hade varit värd att ta på allvar om han visat större respekt för den mestadels föga uppskruvade och hysteriska institution som står honom nära - riksdagen.
Med sitt sätt att planera regeringens arbete visade Persson i våras att han betraktar riksdagen som en prat- och beslutsmaskin. Naturligt då att samhällets olika intressen söker sig till andra arenor - som Visby.
Persson uppträder nedlåtande även mot sitt eget parti i riksdagen. Han föredrar att hämta ministrar utan egen politisk bas som om det saknades kompetens i riksdagen. Ett aktuellt exempel är hans nyvaknade miljöintresse. Mona Sahlin, ansvarig för samhällsbyggnads- och miljödepartementet, och fackministern Lena Sommestad sidsteppas när Göran Persson grunnar vidare på miljön.
Persson trivs när han kan domptera riksdagen, och han trivs i Björkviks Folkets park.
Men en valseger i höst kan förstås vara värt ett tal i Visby.
Hans budskap blev att det inte finns något behov av att ändra på något i regeringens politik, att kursen ligger fast om Persson och hans partners vinner. Inget behöver göras för arbetsmarknaden.
Apropå arbetslösheten förklarade Persson att socialdemokratin inga problem har med folks förtroende. Man kan fråga i vilken verklighet han lever.
Göran Persson delade ut en del godis, statliga miljoner till unga vuxnas och förtidspensionerades bokostnader och till förstärkning av hemtjänsten. Det ska bli mer senare, antydde han. Det är ändå inget emot den miljardrullning vänsterpartiet och miljöpartiet utlovat.
Alliansens fyra partiledare begär på Dagens Nyheters debattsida 2 juli att Persson berättar hur statens finanser ska ordnas om vänsterkartellen vinner.
I stället för att svara seriöst på frågan om vad som händer om den omaka vänsterkartellen vinner majoritet 17 september försöker Persson skämta bort en allvarlig ekonomisk och konstitutionell fråga - hur en regering ska bildas efter val. Spydigt säger han att det är intressant att Alliansen nu diskuterar hur den ska uppträda om den förlorar valet.
Ett gott självförtroende är nödvändigt för en politisk ledare. Annars klarar man inte motgångarna. Men i statsministerns politiska värld är han själv alltför dominerande.
Visbyveckan har bara börjat. Det vore en god gärning om Alliansen dagarna framöver uppträder på ett sådant sätt att Göran Persson bekräftas i sin åsikt att arrangemanget är obehagligt.