Förvaltningsrätten gav nyligen Harald Hjalmarsson (M) och Conny Tyrberg (C) rätt i att förbjuda Socialisternas välfärdsbudget genom att inte ta upp den till omröstning. Detta skedde under budgetmötet i somras, året innan och om undertecknad inte minns fel har samma sak skett ytterligare två gånger tidigare. Vad betyder då detta, är alla dessa avslag en samling bakslag för Socialisterna?
Betraktat genom den inskränkte borgarens oslipade glasögon kan det knappast vara frågan om annat, ja kanske till och med politisk bankrutt.
För oss socialister förhåller det sig dock annorlunda. Sedan vi ställde upp och kom in i fullmäktige i valet 2006 har vi konsekvent ropat ut följande budskap: ingenting i denna värld har aldrig och kommer aldrig förändras till det bättre för folkflertalet, utan målmedveten kamp från folkflertalet självt.
Syftet med varje debatt, motion, överklagan, insändare, flygblad, möte och gatuaktion är att peka på detta. I den tid vi nu lever, där all form av välfärd pulverviseras, där politikerna tävlar i de brutna löftenas konst syftar alla våra ansträngningar som socialister till att belysa just detta faktum.
Våra förslag (och därmed i praktiken all oppositionspolitik, då vi är de enda som lägger motförslag till nedskärningspolitiken) kan förbjudas av samma orsak som att själva nedskärningspolitiken överhuvudtaget kan bedrivas. Nämligen, att Hjalmarsson och anhang inte hotas politiskt, de sitter säkert, på grund av folkflertalets passivitet.
Alla som inte är förblindade av arrogans eller dumhet kan se att det inte är en fråga om juridik. Hade så varit fallet hade inte en enda budget gått igenom under Hjalmarssons dynasti, inte heller nuvarande (trots Kronståhls hjärtliga stöd).
Vi socialister kan inte inskränka oss till borgarens trånga synvinkel. När vi ser fattigdom växa genom arbetslöshet och nedskärningar i den rikaste av världar, skall vi då avstå från att kräva att staten skall rädda vår skola, barn-, äldre- och handikappomsorg på grund av att nedskärningspolitikerna och några jurister anser det? Hur skall vi kunna uppmana idag slumrande medborgare till kamp om vi själva inte törs lyfta de nödvändiga kraven?
Vår rätt finns inte i lagars paragrafer, den baserar sig på den obestridbara sanning att det arbetande folket bär hela samhället på sina axlar. Därför kan inga krav på försvar av välfärd och arbeten vara orealistiska eller verklighetsfrånvända. Hjalmarsson kan fortsätta avveckla vår välfärd och förbjuda vår oppositionspolitik bäst han vill. Vår uppgift och våra mål kvarstår endast med fördubblad tydlighet.
Med denna utgångspunkt är inte avslag detsamma som bakslag, vårt arbete fortsätter och en ny överklagan kommer att skickas in.