Politik för mig, handlar om ett engagemang att vilja skapa en bättre värld, att brinna för utvecklig, att följa sin inre kompass och att vara genuint intresserad av människor och mänskliga öden, att ge människor makten över sina egna liv i så stor utsträckning som möjligt, att med helhetssyn kunna vara med och ta långsiktigt hållbara och kloka beslut som gagnar kommande generationer, att se och förutse konsekvenserna av de politiska beslut man är med och fattar.
Demokratiberedningens ambitioner om en utvecklad medborgardialog måste bli en verklighet. Vision Västervik är en reaktion på att politiken och medborgarna går i otakt med varandra. Vision Västerviks tankar om fler arenor där en dialog och diskussion om politik och samhällsutveckling, på ett otvunget sätt, kan föras med medborgarna, skapar möjligheter för en utveckling av demokratin.
I bland blir man lite bekymrad när man sitter i fullmäktige och nämnder, när man ser att många inte röstar efter övertygelse, utan efter partipiskan. Detta sektliknande beteende gagnar inte demokratiutvecklingen. Det får inte bli en glasvägg, med begränsad genomsiktlighet åt ena hållet, mellan politiken och samhällsmedborgarna. För mig så är det en självklarhet att man får ha och uttrycka olika åsikter i det egna partiet.
Innan den nya majoriteten i kommunen blev ett faktum, så var moderater och socialdemokrater varandras motpoler. I bland var det boxningsmatch, i bland gyttjebrottning. I dag så är samstämmigheten nästan total. Vid omröstningar i kommunfullmäktige så är det i stort sett aldrig någon som avviker från vad partiledningen/majoriteten har bestämt, trots att grundideologierna väsentligt skiljer sig åt. Tidigare gällde för Socialdemorkaterna: Helt och hållet emot Moderaterna. I dag är det : Helt och hållet med Moderaterna. Inte ens när det kommer upp nya kloka yrkanden från något parti utanför majoriteten, inte ens yrkanden som borde följa exempelvis de socialdemokratiska grundvärderingarna, så ser vi någon som avviker och röstar med.
För mig och många andra är det en häpnadsväckande identitets förvandling som socialdemokratin i Västerviks kommun genomgått. En psykolog skulle nog beskriva det som en mycket allvarlig identitetskris.
Jag förstår fullständigt de väljare som känner sig vilsna inför kommande val. Vem kan man lita på, vem kan man tro på? Den här situationen skapar också stora problem att rekrytera nya samhällsmedborgare som vill engagera sig politiskt. Utan förnyelse och nytt friskt blod i det politiska hjärtat, utan politiker som följer sitt hjärta och sin inre kompass så har demokrati och politik ingen framtid.
Jag ser fram emot fler initiativ från allmänhetens sida, som ställer krav på oss politiker och som leder till en konstruktiv utveckling av demokratin.