Det är smart av dessa konservativa bakåtsträvare att använda den extremt snedvridna debatt som uppstått kring ordet "hen" för att motarbeta arbetet med genuspedagogik. Varför man är så rädd för nya ord och/eller att våra barn ska ges samma förutsättningar oavsett kön är för mig obegripligt. För det är det det handlar om, två separata frågor. 1 Ett nytt ord. 2 Genusfrågor
1. Ordet "hen" är tänkt att komplettera språket och kan ersätta "han/hon" och kan användas när man pratar om någon man inte vet könet på.
2. Genusfrågor handlar om att bemöta och behandla varandra lika oavsett kön och därmed ge alla likvärdiga förutsättningar. Ett exempel är att flickor ofta får beröm för hur söta de är och pojkar för hur tuffa de är. Det lär flickor att det är viktigt att vara söt och pojkar att det är viktigt att vara tuff. Att följderna av detta kan vara förödande för vissa individer borde vara uppenbart.
Användandet av "hen" kan bidra till en ökad genusmedvetenhet och kan till exempel användas för att beskriva en anonym brandman, sjuksköterska eller läkare och kan därmed minska könsbaserade fördomar kring vissa yrken.
Debattörerna har (medvetet eller omedvetet) missförstått hela frågan. Ingen vill sudda ut individuell personlighet, bara öppna fler dörrar för alla. Är friare människor så skrämmande för er?